Men kom på något nytt för fan!!

Varje gång jag skriver om könsdiskriminering känns det som att jag sparkar in en öppen dörr.
Men återigen är kvinnors löner på tapeten och en lite mer subjektiv not är den kolumn jag läste i Metro idag om hur medelålders män glider omkring på en räkmacka, sitter i hotelbarer och smuttar på en dry martini medans hon "inte hinner" göra det för att hon måste fixa håret, slutföra jobbet och ringa sina barn.
Vi får återkomma till hela "jag hinner inte/har inte tid"-problematiken en annan gång och det är med stolthet jag fortsätter på inslagen väg och inte frångår ämnet.

Visst är snedfördelningen i löner och uppsatta positioner en som bör åtgärdas. Men återigen, kan vi inte en gång för alla döda kvinnans roll som offer i samhället? Varför, om vi nu ska tala om förfördelningar mellan könen talas det inte mer om att de jobb som nu försvinner eller tvingas till lönesänkningar i lågkonjunkturen är jobb inom verkstads- och produktionsindustrin vilka är yrken som stor utsträckning innehas av män. Varför uppmärksammas inte detta mer om nu jämlikhet är något som eftersträvas? Ordet jämlikhet kanske har fått en annan innebörd de senaste åren och betyder numer lika för NÄSTAN alla.
Återigen, sanningen genom ett nålsöga.

Vad gäller tidigare nämnd kolumn avstår jag från att kommentera den då den är banal och simplifierad till den punkt att den enda rimliga slutsatsen till att den skrivits och publicerats är för att antagonisera. (Spalt skriven av en kvinnlig skribent i början av Metro 5/3.)
Rättvisa är självklart något som skall eftersträvas, men att ha det som mål är detsamma som att söka regnbågens slut.
Varför? Det lämnar jag upp till dig att klura ut. Jag kan väl inte ge dig alla svaren, vad är poängen med det?