Kände mig rätt till freds igår. Visst, det hade bringats dåliga nyheter, men datorn var igång igen och inte för att de två kunde kvittas var det ändå en överkomlig dag.
Så det som skulle bli en liten utsvävning var nu bortblåst och vi var återigen på noll....carte blanc.
Men så slår jag upp en gratistidning (en något förmildrande omständighet) och ser en krönika som ger upphov till vad som komma skall.
Det som hittat fram hela vägen till tryckpressen är ännu en feminist, eller ska vi kalla henne hindu? Oavsett vart vi grupperar henne så är det återigen denna heliga ko - kvinnan, som är i centrum.
I media har det de senaste dagarna figurerat nyheter om en misshandlad kvinna och en våldtagen kvinna.
Tydligen är båda de två misstänkta män och efter vad jag kan utläsa är "båda stora inom hiphop". Då är det ju inte ett långt steg till att hiphop som genre glorifierar gangsters och pimps. Alltså är det hiphopens fel att dessa två har tagit till våld. Men inte vilket våld som helst, utan våld emot kvinnor.
Min första fråga är när media tänker säga nej tack till inskränkta skribenter med deras snedvridna ideal?
När ska vi lära oss av historien? Under 50-talet var rock 'n roll djävulens musik som förledde våra unga. Under 70-talet samma sak då, om man spelade tex Black Sabbath baklänges kunde orden "Hail satan" uttydas. Hur ofta du spelar skivor baklänges är ju en sidofråga. Under 80-talet var det glorifiering av våld i film, 90-talet glorifieringen av våld i TV-spel och i slutet av 90-talet och fram till dags dato tog vi, västvärlden, det kollektiva steget in i total förnekelse och började skylla alla problem på alla tre. Eget ansvar och sociala förutsättningar blev ett minnet blott.
Är det bara jag som öppnat en historiebok och läst om alla krig, mördare, våldsverkare och faktumet att vi för lite drygt 60 år sen avslutade ett KRIG där 50 000 000 (50 MILJONER) människor dog? Sen har vi små "bagateller" som Rwanda, Irak, Pol pot, Idi Amin.....ja, du förstår poängen tror jag.
I tusentals år har människan varit ett barbariskt däggdjur i toppen av näringskedjan - punkt.
Tror då människor att vi bara för att vi får iPods, SUV's med sätesvärmare och plusmenyer att det nedärvda arvet bara försvinner?
Visst, det har sublimerats till en nivå där vi i västvärlden åtminstone är någorlunda förskansade ifrån det värsta våldet i världen, men inte helt utanför det. Därför känns det konstigt när vi ska börja beskylla en underhållningsform för de våldsbrott som vissa människor begår.
Som allt annat handlar det om image. Rap och hiphop har sitt ursprung i de fattiga svarta områdena i amerikanska storstäder i mitten av 70-talet och är fortfarande med stor majoritet representerad av artister med sådan bakgrund.
De första som skapade en hårdare stil av rap (gangsta rap) var N.W.A, niggers with attitude. De var less på att bli misshandlade och trakasserade av polisen. Den ilskan och deras jargong har sedan början av 90-talet hållit i sig eftersom alla vill var den där tuffa killen och som sagt har många (amerikanska) rappare en bakgrund från ghettot och dess klimat. Tuffa killar säger hoes and bitches. Men i slutet av dagen är det fortfarande bara en image. Och visst kan en och annan oslug person misstolka detta och kanske ta det som verklighet, men om vi börjar censurera på personnivå kan vi lika gärna ge upp allt vad underhållning heter.
Sen har vi den uppenbara hinduiska snedvridningen. När ska kvinnor som talar om kvinnorätt inse att varje gång de visar kvinnor som offer för mäns våld så bidrar de till bilden att kvinnor är svagare än män? Kvinnor är inte heliga kor. De kan bli slagna, våldtagna, rånade och lurade precis som den andra halvan av jordens befolkning.
Och om nu hiphop är denna hemska genre, varför då inte ge sig in i hela problematiken? Glorifieringen av drive bys, de uppenbara personhoten, glorifieringen av knark och faktumet att 3 MANLIGA rapare faktiskt dött pga personliga tvister. (2pac, Notorious B.I.G och Big L)
Men det är väl inte lika roligt att prata om.
Jag säger alltid till mig själv att jag under en veckas tid ska läsa en tidning om dagen och sedan göra en sammanställning av hur många artiklar som handlar om våld mot kvinnor kontra män.
Den ligger fortfarande på ritbordet.
Det som också riktigt fick bägaren att tippa över var de sista orden i krönikan.
-Det smärtar mig att skylla på musiken. Det finns så mycket bra hiphop som inte förtjänar den här krönikan. Men tills vidare måste vi fortsätta fråga. Varför?
Va fan, stå för vad du har sagt. I en hel kolumn ger du dig på den musikgenre som säljer mest skivor i hela världen för att sen mesa ur med en sådan avslutning.
Kan inte nån skicka några flarror rödtjut till Annah Björk på Stockholm City så hon kan sitta hemma i sin yllefilt och gråta med de andra surmurrorna? (Belinda Olsson bla)
Å andra sidan, då kanske de får över Gudrun Schyman och vips så har vi en feministiskt initiativ tidning.
Förresten, stryk det önskemålet. Maila henne bara och förklara att hon är mer snedvriden än en rejvande skolios patient på ecstacy.
