Kärlekschocken!

Jahapp, så var dagen kommen. En liten intim fläkt sveper fram och för första gången blir det tvåsiffrigt i kommentarraden. Titeln är återigen bara en som är gjord för att fånga din uppmärksamhet. Funkade det?

Eftersom allt kan härledas i tvåfas när jag säger något, dvs om jag säger Paul Newman så tänker du direkt på filmen "the color of money" och "green"(alltså slangen för pengar om du inte är nere med den amerikanska lingon) så blir det här svårt.
Men vi dyker ner i det 14-gradiga vattnet och slår till.

På sistonde så har jag börjat se en person i ett annat ljus än vad jag tidigare gjort och ljuset är, ska vi säga Martin+1...dvs albino, dvs ljust.(2-fas)
Jag gillar verkligen att se en ny dimension av människor/vänner.
För att undvika "vem"-frågan, vilken är helt irrelevant, så tänker jag inte röja tiden jag känt personen eller tidsramen för "sistonde".

Hur som helst, i denna perfektion så är det ironiska att trots detta, så hittar jag ändå smolket i bägaren. Det där lilla felet som egentligen inte borde vara ett fel. Robin Williams ord från "Good Will Hunting" hänger kvar:
-Let me save you the suspence there sport. She's not perfect. And neither are you. The question is - are you perfect for eachother?

Det är inte "eachoter" som är hörnstenen här, utan perfekt. När jag tänker efter, när var något perfekt senast?
När blir man kliniskt bevisad som skadad?
Men hur säger man till någon att denne har stigit i grad hos dig? Rakt på sakt, visst, men det brukar oftast bli pansarvagnsmodellen eller övervattningen. Antingen säger man för lite eller så säger man för mycket. Känner du mig, vet du vart det lutar åt.
Men tro mig när jag säger att jag börjar utgå ifrån att det är ett litet hack i kristallglaset och att det finns en lite remsa i gräsmattan som är lite högre än resten.

Och om du inte känner igen dig som denne person, gissa vad, då är du redan perfekt ;-)