Spetsen

Det är lätt att låta saker passera och bara leva i nuet. Lyckligt ovetande en sekund, med ett svårt beslut på halsen nästa. Dina vänner har du i vått och torrt....för det mesta. Det finns alltid något som sätter saker på sin spets och det är också då som du sållar agnarna från vetet. Kommer personen i fråga våga säga vad som är problemet och lösa det, eller bara i det tysta älta det?
Jag fick igår reda på att jag inte varit på topp en kväll och stökat till det lite. Ingen stor grej som inte kan lösas med en enkel "det var inte särskillt bra, unvik det i fortsättningen.
Men istället valde denna person att inte svara på mail i stil med "hej hur mår du, vad händer" och igår när jag frågade om denne skulle gå ut, blev svaret. "Nej, jag är hemma. "

1 timme senare springer jag på denne ute och då kommer det ovannämnda upp.
Jag erkänner fel, inget snack. Men att inte ta upp det med sin vän utan istället gå och älta det och mörka, DET är än värre i mina ögon.
Om man verkligen är vänner löser man problemet och kastar inte bort allt kul man har haft.
Jag vet inte vad som kommer hända. Allt jag vet är att jag inte kan agera först och att mitt förtroende inte är detsamma som det en gång var.
Får mig att tänka på en slutmonolog från en film.

Trust is a word we hear a lot. From a carsalesman:
-Trust me, it's the best deal on the lot.
From young casanovas:
-I wouldn't do anything to hurt you. Trust me.
Even a dealer will tell you.
-You won't get hooked, trust me.

Those phrases cheapen the concept. Real trust needs to be nurtured. It must be given sufficient time to root, to grow. Once achieved it's virtually unasailable, it takes you to a higher place.
But if it's challenged too soon it could be shattered.
I know because I lost so much trust today and it hurts because I know I'll never have it again.......trust me.

Glädje!

Visst är det skönt att känna att man är den av de som är få förunnad att över huvud taget känna glädje. Nej, förlåt, alla är ju glada. Eller? Hur många gånger när du ställer frågan:
-Hur mår du/hur är läget?
...får du svaret: Jo då, det knallar och går.
Sitter du och runkar och smäller smällare?

Det har blivit så negligerat att säga något som är utanför normen så att numera måste det du säger passa in.

Självklart kan man faktiskt vara glad, men på nån nivå så har du ändå något som tynger dig. Jag vet, det är en svaghet, men så är det.
Eller....?

Jag vill nog mest komma åt den slentriana känslan/reptilhjärnan som säger oss att man inte kan säga NÅGOT negativt om vardagen.
Självklar har vi kommit till delen av bloggen där jag motsäger mig själv. Som vanligt då tar jag till ett citat.

(Tommy) -Är du glad Percy?
(Percy) -Vad är det för fråga?
(Tommy) -Ja, man vill ju va glad va.
(Percy) -Glada är människor som inte vet bättre.
(Tommy) - Vad vill man vara då?
(Percy) -Rik naturligtvis

Ah well, det är bara kemi. Jag är glad :D

Moral och etik

Har just läst en artikel på ESPN.com om en basebollcoach i USA som i en final för 9-10 åringar medvetet (men enligt reglerna) undvek att pitcha (intentional walk) till motståndarlagets bästa spelare, för att istället pitcha till lagets sämsta spelare då de hade en spelare på 3:e bas och 2 outs.
Kan du inte baseboll? Hmmm. Ok, enkelt. Intentional walk är att man kastar "missar" (balls) med flit som gör att den bra spelaren omöjligt kan slå bollen. Detta resulterar inte i poäng för hans lag eftersom han bara kommer till första bas. När då den sämre spelaren sedan missar, vinner det andra laget.

Det som gör det hela ännu knepigare är att den sämre spelaren under en lång tid kämpat mot cancer och det varit på liv och död nivå.
Gjorde han rätt?

Ja - Hans 13 spelare har kämpat hela året och kommit till final. Om han inte använder reglerna för att ge sina spelare chansen att vinna sviker han dem. Igen, inget regelfel har begåtts.

Nej - De är så pass unga och det viktigaste i den åldern är att ha kul och vinna är sekundärt.

Men om det inte var den sämste spelaren som kommit efter då? Är det inte mer fel att inte använda regeln och då ännu mer poängtera att han inte är som "alla andra"? När är det ok att börja spela för att vinna i första hand?

Många frågor har florerat kring ärendet och det är just den grå-zonen som gör det hela intressant.
Men reaktionerna har inte låtit sig vänta. Människor på olika nivåer och i olika instanser har involverat sig.
Det har tom gjort att relationer i samhället där det hände satts på prov.

Om han nu träffat då och laget hade vunnit, hade inte det varit en historia som Disney slängt sig över? Och bara för några månader sen rullades bilderna på autistiske Jason McElwain ut över världen när han gjorde 20 poäng i en basketmatch på 4 minuter (vilket f.ö är sjuuuukt) Han har sedemera träffat olika NBA-stjärnor och tom George Bush.
En annan intressant mening i artikeln var också att när de frågade barn som var något år äldre fick de svar från hjärtat, till skillnad från de vuxna svaren som är mer cerebrala. Svaren varierade, men det skönaste var ändå Mark Pearson 12 år.
-Skulle du gjort det?
-Nej. Det är ju bara en liga för 10-åringar.
-Men om det var en finalmatch med ditt lag och du fick göra valet vad skulle du göra då?
(Tystnad följt av ett brett leende)
-Jag hade bränt ut den bra spelare så hade vi sluppit oroa oss över det.

Bra svar!

Ps. Vad jag tycker? I ain't touching that with a 20-foot pole. Men det jag kan säga är att världen har ett överflöd av efterkloka människor och ett underskott av människor som fattar svåra beslut. Ds

Inspiration

Visst är det märkligt. Ibland bara flödar orden från hjärnan, till fingrarna och skapar poesi. Ibland är det som att försöka klämma vatten ur en snustorr disksvamp. Det jag dock kommit fram till är att utan tvivel så måste ALLA författare vara etilytiker på nån nivå. Det är därifrån inspiration, händelser och tankar som svävar ut skapar idéer.

Så varför det inte flödat med bloggar är ett mysterium kan tyckas. Men trots allt så är det ändå vissa saker som inte kan förmedlas i detta forum. Vissa saker som är för personliga helt enkelt. Familj, vänner, kärlek, pengar etc.

Men vem kan tex inte kommentera tex Coldplay's "A rush of blood to the head"?
-I'm gonna buy a gun and start a war. If you could tell me something worth fighting for.

Såhär på slutspurten av söndagsångesten (har inget att ha ångest över, men det är mer en söndagsrutin)
Tror nästan det är dags att gräva fram lite Arne Anka och se hur det var på 80-talet.....entré på Caféet 40 spänn tex, ha ha ha.

-Det är som Hitler sa: Vill han ha de breda massornas sympati måste man berätta de dummaste och mest naiva sakerna för dem....
(Arne Anka)

2 citat i samma blogg tyder på en sak.....dags att sluta.

Basketstuds

Aja, ska du iväg och lira ditt negerkull nu? Man får ju inte ens röra varandra.

Är rätt övertygad om nån som lirar fotboll inte fått höra detta. Än mindre de som lirar innebandy.
Det är intressant hur en schablonbild som skapats av en gymnastiklärare (oftast med rötter från handboll eller fotboll) fortfarande kan sitta kvar.
Ska inte göra det här till en snopp-mätar tävling mellan sporter, men den som fortfarande tror att man inte får röra varandra i basket är helt ute och hojar.
Däremot har jag 1 klar fördel om man jämför med:

*Fotboll. Filmningar är det enda som gör att jag inte kan uppskatta fotboll fullt ut. Att säga att fusk är en del av spelet är för mig helt oförståligt.

*Ishockey. Det kostar inte en förmögenhet att lira basket. Ett par dojor and you're good to go.

*Innebandy. Andelen fula pannband står i samma paritet som antalet filmningar basket vs fotboll. Tyärr är de på uppgång. ("Klipp dig och skaffa ett jobb hippie", är inte bara ett uttryck)

En annan OTROLIG fördel med basket är att när man som tränare har match är antalet föräldrar som kan alla regler och taktiska drag inom sporten mätbar i promille. Den enda mätstickan de har är speltid. Därför är antalet fanatiska föräldrar minimal. Har dock hört flertalet historier om hysteriska föräldrar som skäller ut tränare efter noter i andra sporter, framför allt fotboll.

I grund och botten är det okunnighet som skapar schismen. Om folk bara lärde sig uppskatta en bra defensiv rotering som de uppskattar en glidtackling tex. Eller tex en bra satt screen i anfall så skulle sporten florera än mer.
Sverige har en låååååång väg att gå, men bara som ett exempel så hade Söder basket 25-30 lag 1994. Nu 12 år senare ligger man på ca 120.

Största missen i basket-Sverige i år. Visby är med i Stockholmsserien. I vanliga fall får de lag som är etablerade utanför Stockholms län åka hit för att spela, men i år skall även Stockholmslag åka till Gotland för att spela.
1) Vem fan åker till Gotland i November????!!!!
2) Hur många procent av ökningen i biljettförsäljning hos Gotland direkt får Stockholm basket?

Till slut, vill du se den bästa basketen i världen? Hitta jämna collegematcher från USA.

/M-Lakers to the hole - hammerdunk!!!!