Svammel!

Äntligen fredag!.....eller?

Om några futtiga timmar kommer den hårt arbetande och inte längre så morgontrötta spjuvern Martin transformeras till ett energiknippe och en glädjespridare som imorgon yppar orden:
-Varför tog jag den där sista.....whatever det nu var?

Är utbytet värt det? Är det värt att ha de där första timmarna av bakfylla för att under kvällen och natten ha dessa timmar av dekadens, glädje och calzone?
Därom tvistar de lärda och kommer antagligen så göra i lång tid framöver.
Oppositionen kan höras använda sådana argument som:
-Ska du inte växa upp någon gång?
-Jag tycker inte det är kul att gå ut längre.

Ja-sägarna (skönt onödigt bindestreck) säger då:
-Det är skönt att kasta klockorna och träffa sina vänner.

Vad gäller då? Vem har rätt? Jo, som vanligt den som kan acceptera olikheter. Om någon tycker om att göra något, oavsett aktivitet, vem kan då hävda rätten att säga till denne att inte göra det?
(Av någon anledning är det oftast kvinnor som tar på sig den rollen varje gång de ser en man ha kul och göra något han EGENTLIGEN vill. Turligt nog har jag undvikit detta och min teori är att detta mestadels gäller gifta män och kvinnor)

Så om du känner för att kasta klockorna (en midsommarnatt i Västerort tex), tappa slipsar, köra tranan, "ge han en feting", ligga och snitta, ta en klassisk 80-20, "hade dom liveband?", bli känd som "2-sjuttis-*****", slåss mot en sopborste på Viking Cinderellas akterdäck eller bara ta den där riktigt kalla och goda ölen i bastun/baren/soffan/på parkbänken.......GÖR DET!
Du har en vapendragare här som inte låter sig nedslås!

Rör det rör, rör det Tallroth!