Tiden är vår fiende

Någonting så litet borde inte få röra sig fritt på egen hand.

Don't think son, it can only hurt the ballclub.

Det är en märklig grej vi har där uppe mellan öronen. Hur fascinerande är det inte att se på alla mäktiga bedrifter vi människor har åstadkommit? Se bara på de senaste 100 åren. Vi gick från att sitta på en hästrygg och kärna mjölk till att sitta på en stol, häva ur oss livsåskådningar och idéer som om de hade ett bäst före-datum. Den enda skillnaden är på vilken plattform du gör det och hur stor publiken är. Nu för tiden är det snudd på obligatoriskt att ha en åsikt i....allt! Är du inte en del av nutiden, och helst framtiden om det går, då betraktas du mer eller mindre som en avart till det mänskliga släktet.

Pröva att inför ett nytt sällskap förmedla att du inte har Facebook, inte kan tweeta, inte har en smartphone, aldrig laddat ner något eller har någon speciell åsikt i det kontemporära samtalsämnet runt fikabordet. Ordet kastlös och stofil är epitet som du lär få dras med till dess att du uppdaterat dig.

Vad är poängen med detta orerande då? Jo, att detta ställningstagande som numera står skrivet med ett likamedtecken, är av ondo. Vi har för mycket fritid att kverulera över om det heter snabbar än mig, eller snabbare än jag, att skapa ett könlöst uttryck som inte kliver någon på tårna, och självklart ha en åsikt i Afghanistanfrågan. Det sista syftar på ett alster som den eminenta tänkaren Kissie en gång i tiden skrev. That's right, Kissie gav sina 2 cent och fick Spaniens stadsskuld i retur. Leta upp texten, det är en orgie i skratt, gråt och skrattblandad gråt.

Det är å andra sidan ett tidens tecken att en trendsättare för unga, är en som inte kan skilja på sett och sätt, samt för länge sen rationaliserat bort ordet eller, eftersom alla nu för tiden använder lr. Ok, hon ska inte behöva bära hundhuvudet helt själv.. Skulle hon ge upp finns det ett batteri av idésprutor som står och väntar på sin tur.

Sist men inte minst, det jag vill förmedla är ett lugn i denna tid av överreaktioner. Senast var det Behrang Miri som tog bort Tintin-böckerna eftersom de enligt honom skapar afrofobi. Se Herman Lindqvist eminenta respons här. I överflödet av information som vi har i världen, är det verkligen här vi ska börja tackla rasismen? Sen har vi hen. Vad ska jag säga? Ju mer vi indoktrinerar barn i vår vuxna skitvärld(sett ur hen-aspekten), desto mindre får de vara just barn. När ska det bli acceptabelt att erkänna att det faktiskt är skillnad på könen?

För att summera kokar det ner till följande: Vi behöver arbeta mer, eller bara aktiveras mer. Vi har för mycket tid att tänka fram rapparkalja. Jag har svårt att tro att någon som vaknar upp i tredje världen begrunnar om hans barn får en korrekt uppväxt i en värld där skepp kallas för hon, och uttrycket "det är så man gör" måste ändras, eftersom man är diskriminerande.

Det har blivit så viktigt att inta detta ställningstagande, att sådana basala saker i samhället som tryckfrihet och laglig rätt, kastas ut till förmån för politisk korrekthet. Ett exempel är Alexander Gerndt som fällts för kvinnomisshandel. Där har en svensk domstol delat ut ett straff och han får sona det. Räcker det för de reaktionära? Tydligen inte. Arga stämmor pläderar för att han inte ska få spela i landslaget igen, och vilken förebild han är för svenska ungdomar. Min fråga är, vilken bild förmedlar vi som samhälle om vi tillämpar denna nolltolerans? Betyder det att om du begår ett brott, sonar för det, har du trots det inte längre rätt att förtjäna ditt uppehälle? Sagt och gjort, kan någon informera KRIS (Kriminellas Rätt I Samhället) att de kan lägga ner verksamheten? En följdfråga är vad den inofficiella straffsatsen för grövre brott i sådant fall är?Jag hoppas att detta är en fas, men om historien lärt oss något, så är det att saker och ting måste bli sämre innan de blir bättre.

Eller som det en gång sas: Om inte du sublimerar ditt språk så fördummas du.