Barn är barn och det är inte du

Jag börjar bli less på vuxna människor som ska förklara vilka negativa effekter saker har på barn.
Ett hypotetiskt exempel:
Ett barn som är 5 år och inte förstår engelska hör en låt på engelska där sångaren säger "fuck" i låttexten.
Detta är då helt förkastligt hur ett barn kan utsättas för denna ohälsosamma miljö. Vad man inte tar i beaktning är att det är den vuxne personen som lägger en vuxen människas värderingar på vad som är och inte är godtagbart i ett barns liv.

Det cirkulerade för några år sen, och kanske fortfarande än idag, ett mail där livet för ett barn fött på 70-talet jämförs med livet för ett barn fött på 90-talet.
Summan var att barnet på 70-talet levde ett "low tech and high risk"-liv i jämförelse med ett 90-tals barn. Det fanns bly i färgen som leksakerna var målade med och asbest var guds gåva till byggbranchen.
Med detta vill jag säga att rätt många av oss växte upp denna tid klarade sig rätt bra, men nu ska barnen skyddas från alla hemskheter som finns i världen. Ramlade ett barn på en avloppsbrunn som stack upp över trotoaren på 70-talet lärde sig barnet att se upp för det.
Ett barn som ramlar på samma brunn idag har en förälder som ringer till gatu- och fastighetskontoret för att ta reda på vem som är ansvarig för avloppsbrunnar så denne kan rullas i tjära och fjädrar, eller kanske till och med stämmas.

Livet handlar om att ramla, resa sig och lära sig. Om vi fortsätter dalta med våra barn, och inte låter dem vara barn, så kommer vi snart ha en generation av veka avkommor vars hårda tillvaro definieras av att behöva genomlida surfning med ett låghastighetsbredband.
Att skydda sin avkomma är ett av de mest primala som alla djur har, men i proportionerna som vi gör det nu är det näst intill löjesvärt.
Igen - lägg inte vuxnas värderingar på barns liv!