Håll er inom ramarna för fan!

Det är rätt kul att läsa recensioner och framför allt sådana där den som skriver spalten stör sig på artisten eller filmen. Jag vet inte vad Aftonbladets journalist (det bär emot att skriva det, men det är väl tyvärr vad han är) Markus Larsson, men något har dem gjort. Här är recensionen.
Det jag i övrigt reagerar på är den generella uppfattningen att bandet inte nischar sig och väljer en musikstil. Jag vet inte hur många gånger jag läst recensioner där skribenten beklagar sig över att artisten spelar på samma sträng och inte utvecklar sig eller sin musik.
Här har vi då ett band som blandar hej vilt bland musikstilar och gör mångfaldig musik, men av någon anledning är detta ändå fel.

Det är denna bild av konformitet som jag skräms ännu mer av. Det finns alltså ett speciellt sätt som ett band skall vara på. De ska slå igenom med ett unikt sound, men ändå ett som går att klassificera och lägga i ett fack. När de sedan blivit etablerade är det legitimt att börja experimentera och göra annan musik.
Som tur är är musiker oftast lite egensinnade och jag tror att de tar väldigt lätt på kritiken, men synsättet är fortfarande högst beklämmande.

Nu ska jag säga att jag inte är något jättefan av Hoffmaestro, de gör helt ok musik, men jag är inte ett rabiat fan. Det är bara själva företeelsen som jag stör mig på. Gör som alla andra, annars blir du brännmärkt.
"To indeed be a god"!!!