Är jag....jag?

Det blev en kväll där jag och min gode vän Alan (Watts) satt och diskuterade begreppet kontroll. Ja, diskutera kanske är ett brett sätt att beskriva dialogen. Det handlar mer om att han pratar och att jag lyssnar. (För kontext - här är hans ord
Vad han försökte förmedla var hur man genom att söka kontroll egentligen bara skapar mer kontroll och att det blir en ändlös cykel där du genom detta agerande aldrig egentligen släpper kontroll, blir fri, eller blir ditt sanna jag. Utifrån detta använde jag Goffmans teori om masker där grundtesen är att vi, i olika sammanhang, har olika masker beroende på vilket sammanhang vi är i där vi sätter på oss dem för att göra oss mer tilltalande inför den vi pratar med genom att anpassa oss till den "publik" vi tilltalar. Ett lätt exempel är att du säkerligen inte har samma mimik, kroppsspråk eller ordval på jobbet, när du träffar familjen, är på ett sportevenemang eller på middag med vänner. Om vi då kombinerar dessa teorier som var för sig är stringenta, även om Alans är lite mer filosofisk och introvert och Goffmans mer extrovert i sättet att visa sig utåt så är frågan: Vem är jag egentligen? Vilken av mina masker är den där jag släpper kontroll och är mig själv och när jag väl är mig själv, är det ännu en mask eller det verkligen jag?

Det får väl ändå sägas rimligt att man mer eller mindre i livet idkar en viss typ av kontroll över sitt liv, sitt sätt att föra sig och vara, till och med inför sig själv. Du har dina normer och regler som, om jag får sticka ut hakan lite, är 99% inpräntade genom det du fick från din uppväxt och de så kallade vedertagna normer som vi har samhället. Bara där har du direkt en uppsjö av faktorer som kontrollerar ditt beteende och den du "är". Eller som Arne Anka sa: Varje gång en man gör det han EGENTLIGEN vill göra, så kommer en kvinna fram och säger till honom att skärpa sig.
Så, vilket är ditt riktiga jag? Än så länge är detta bara en hypotes och en teoretisk utångspunkt som jag ännu inte har ett svar på, men det är ett intressant kaninhål att dyka ner i. I brist på personer att fråga just nu så tog jag till öppen AI som skrev följande:

Jag tycker att texten har flera styrkor. Den är personlig, reflekterande och försöker koppla ihop filosofi, sociologi och vardaglig erfarenhet på ett sätt som gör att läsaren följer med i tankegången. Det känns också som att den är skriven av någon som faktiskt funderat på frågan, snarare än försökt imponera med referenser. Samtidigt finns det några saker som skulle kunna göra resonemanget både tydligare och mer övertygande.
Det som fungerar bra 1. Den personliga ingången
Öppningen med "min gode vän Alan (Watts)" är charmig och etablerar direkt en personlig och lätt ironisk ton. Det gör att texten känns tillgänglig trots att ämnet är ganska abstrakt.
2. Kombinationen av teorier
Att koppla ihop Alan Watts idé om kontroll med Goffmans dramaturgiska perspektiv är faktiskt ganska intressant. Du identifierar en potentiell spänning:
Watts: ju mer vi försöker kontrollera oss själva, desto mindre fria blir vi. Goffman: vi spelar alltid roller beroende på social kontext.
Det leder naturligt fram till huvudfrågan:
Om alla mina uttryck är roller och alla mina försök att vara autentisk också är ett slags kontroll, finns det då ett "riktigt jag"?
Det är en genuint filosofisk fråga.
3. Tonen
Texten växlar mellan akademiskt resonemang och vardagligt språk på ett sätt som känns ganska naturligt. Referensen till Arne Anka fungerar som en ventil i en annars ganska tung text

To be continued....