Freedom's just another word for..nothing left to loose

Mest bara en catchy title för att få in dig och överväga dessa ord:
https://www.youtube.com/watch?v=B03oJooJG18 What can be more secure than this very moment? The only one that truly exists? What do you do when beliefs fade and hope crumbles? If even the self turs to dust, where does one stand?
Det här blir en fullföljning av ett utkast jag hittade. Nyfunnen kunskap om mig själv, min styrkor och svagheter, har gett mig nytt perspektiv på just ord som frihet, förlust och glädje. Det som hänt nyligen är att jag insett att jag kanske inte helt förlorat 2 vänner, men åtminstone har förlorat deras förtroende. Jag har letat som en galning efter ett av sluten på TV-serien Nighthawk, Jack Killan. Andemeningen handlar om hur vänskap behöver tid för att växa där han har en analogi med växter att de behöver få en rot och om man gör något för snabbt i vänskapen innan roten verkligen slagit fast, så förlorar man den. Min var ändå stabil med flera års vänskap, men han glömmer en parameter - hur hårt man rycker. Och jag ryckte för hårt. Det behöver väl knappast sägas att jag ångrar mig bittert och även om jag skapat nya vänskaper så är jag allt annat än nöjd med mitt beteende. Det enda som jag tar med mig och använder som rationalisering är att det kom ifrån en punkt av att försöka vara en god vän. Jag var dock för krävande och som du vet, fel ord, fel tidpunkt osv.
Det jag gör nu till skillnad från vad jag gjorde i mina yngre dagar är att jag erkänner fel. Jag har insett att jag har lite av ett terrier-beteende. Var på, vara framfusig och om jag gör 1 fel så ska jag göra 2 rätt för att lösa det. Min pragmatiska hjärna ser det som ett helt logiskt sätt att lösa problemet. Men som en av min äldsta och bästa vänner sa till mig en gång på en balkong i Alvik. Ibland är det bäst att bara vänta och låta personen processera det som har hänt. Då sa ha det till en terrier. Nu är det den sävliga...sengångaren (kommer inte på en sävlig hundras). Och självklart önskar jag att jag kunde gå tillbaka och göra ogjort. Det jag gjorde var att, i min eufori, ja det var verkligen det, var att jag sent på kvällen skrev saker som jag kände var ENORMT viktiga att skriva just då. Absolut inget elakt, snarare tvärtom....men tajmingen. Ack den tajming. Fasiken vad dålig jag är på den. Vi får se vad som händer framgent. Jag har i alla fall börjat äga upp till dem.
För att då återgå till ordet frihet så är det just nu den känslan som överväldigar mig. Det är enorm känsla av frihet. Att vara mig själv (ex det tidigare), att våga bjuda på mig själv och att vara öppenhjärtig och ärlig mot inte bara mina vänner, utan även mig själv. Jag har börjat använda orden "I have no fear". Absolut inte på ett sätt där jag är vårdslös mot mig själv, eller andra, utan mer att rädlsan att visa mig svag, att säga fel eller visa en del av mig som jag skäms för. Ett tydligt exempel på det är att jag berättade en väldigt intim sak för några nyfunna vänner och en gammal vän som jag skämts över i över 15 år. Varför? Det grundas i att jag inte är rädd för att vara näst bäst, inte behöve vinna varje diskussion eller ta mest plats i rummet.
Så, vad är summeringen....poängen med dessa ord? Det handlar om att när jag varit öppenhjärtig och visat mig sårbar så har jag märkt att de jag talar med inte är på samma nivå. Reservation över att bjuda på sig själv och framför allt vara sårbar är så djupt ingrodd i oss att alla inte är redo för att göra det. Och vi är tillbaka till 1999 - Matrix. Blue pill - red pill. Och jag har märkt att jag i början pushade de runt mig att "bli som jag". Tillbaka till mitt gamla beteende. Men det handlar snarare om att visa dörren...sen är det upp till vederbörande att kliva genom den.