A man holding it together while his world is falling apart

We are led to believe that we should strive to have it all. Drink it all, buy it all, eat it all, fuck it all and most importantly own it all.
But what you don't realize is that you're running in a hamster wheel that just keeps spinning faster and faster.
After a while the wheel is riding you and you're turned into another mosaik piece stuck to the bottom of the wheel. You try to get up, the spinning motion keeps you down. After a few tries, you're turned into a man trying to keep his life together, while his whole world is falling apart.
Like everything else we had the chance to look at history and learn, but chose the path of blissful ignorance with the song "It never happens to me" echoing in the background while breaking rearview mirrors like they were chinese fortune cookies looking for the one holding the absolute truth.....or the truth that you want to hear.
Don't take away our dreams a voice in the masses calls out. It's when we dream that we are truely free to soar and explore our minds and boundaries.
You're right, reason answers. You must dream to be free, but be wary of where the dreams may take you.
The moccafrappomaccio-chino drenched streets that turn our pure leafshaded path into the oilspill that is the nightmare. Because those streets are treacherous and slippery for most and easily turn into treadmills for those who are not careful. So go ahead and dream, but don't bring your fool with you to that land, because he will lead you astray.

So come friends, seek out what once was and is no more but only once more.....if you want it. Leave the shards of shattered rearview mirrors that cut your feet and let the shaddows of the branches from the tree embrace you. Because it's not too late for once more, even if it only lasts for a little while.

Bisats till den föregående utgåvan

Det är förbluffande hur många som har en uppfattning och framlägger den som en absolut sanning utan att egentligen ha något konkret att backa upp det med.
Men det är väl lite av tidens tecken - att ha en åsikt. Du ska tycka något, annars är du ofullständig, knappt en fotnot.
Dessa ord har förvisso blommat ut genom den senaste dagens diskussioner om kärnkraft, men kan mycket väl appliceras i alla livets facetter.
Fakta har blivit en fotnot nedanför den stora löpsedeln.
Ledarskribenten i dagens DN (Erik Helmersson tror jag)skrev en mycket betänkansvärd kolumn om medias ansvar.
Han tog ett exempel där en kärnfysker säger följande:
Om läget vid kärnkraftverket förvärras kan tiotusentals människors liv vara i fara.
Dessa ord leder i sin tur med stor sannolikhet till följande taktlösa löpsedel i kvällspressen:
Atomexpert:Tiotusentals kan dö!

Folkets efterapande av de icke folkvaldas väg - less is less.

Pudelns kärna

I kölvattnet av det som hänt i Japan har tåget med människor som är emot kärnkraft åter fått fart. Minnen av Tjernobyl flammar upp och självklart är denna oroshärd källan till det onda.
Det man inte tar i beaktning är att de reaktorer som har haft en härdsmälta är förhållandevis gamla och använder förlegad.
Här kan du läsa en kort artikel om nyare kärnkraft och hur den fungerar.
Problemet är att åtminstone vi i Sverige har velat fram och tillbaka huruvida vi ska eller inte ska använda kärnkraft och det har lett till att vi inte följt med i utvecklingen av kärnkraft då ett långsiktigt program inte kunnat tas fram.

Sen är det alltid lika fascinerande att se hur denna kortsiktiga lösning för många är den enda. Det är lite som att hugga av sig näsan för att dölja ansiktet. Det finns ingen som tagit fram en realistisk plan på hur det enorma energibortfallet ska täckas i tomrummet som skulle uppstå om kärnkraften avvecklades.
Återigen är det ett reaktionärt tänk där pendeln för rim och reson svänger på tok för långt åt ett håll, vilket ger den reaktionära manifestationen ett löjes skimmer.
Jag skulle välkomna den som presenterade ett säkert sätt att framställa energi i dem volymer som vi behöver.
Det som händer i Japan just nu är en oerhörd tragedi, men det är snarare mer okänsligt i mina ögon att använda tragedin för att fiska sympatier än att se på den realistiskt och objektivt.

Alzheimers eller ADHD?

Denna vecka tog det inte ett, inte två, utan TRE försök innan jag kunde komma ifrån affären med de två varorna som jag initialt gick dit för att handla.
Det skall sägas att jag vid försök ett och två kom ifrån affären med varor för ca. 200 kronor, men inte just dessa två.
Följaktligen ledde det till frågan, är det Alzheimers eller ADHD?
Ingen är väl att föredra, men jag tror nog att jag hellre är lite galen än gammal. Jag ser också följande scenario som högst troligt när jag på väg in i affären har följande tankebana.
Ok, jag ska ha bröd och hushållspapp.....oooh, fina färger. 2 för 49 kr. DET behöver jag verkligen. Behöver jag något mer? Nä, nu är jag nog klar.

Kanske dags att börja med inköpslista och rollator för säkerhets skull?
Ett sidospår på det där med att handla är att jag i veckan fick tjejen i kassan som aldrig ler att skratta.
Som det sas i antiken: Fan, det är ju kul nästan jämt.