Nära döden

Som bekant brukar jag inte vardagsblogga, men i och med gårdagen gör jag ett undantag.
Jag stack igår iväg på en tur mot Lidingö. Brukar cykla ut dit då det är bra cykelbanor och få rödlysen som i stan.
På vägen dit vid Värtahamnen hamnar jag bredvid en långtradare. På norra hamnvägen svänger han utan förvarning höger rakt in i cykelbanan bokstavligt talat någon meter framför mig.
Jag hänger på bromsen och väjer och lyckas precis undvika den. Jag hamnar dock så nära att jag utan problem hade kunnat nudda däcken och sidan på den.
Killen på cykel bakom håller upp tummen och pekfingret för att visa hur nära det var.

Chockad och med hjärtat i halsgropen utbyter vi några ord. Det var bara ren tur att jag inte trampade på som vanligt och att det var motvind (vilket gör mer än vad man tror på cykel).
Om jag någonsin tänkt tanken att jag velat dö vid ett svagt tillfälle (läs. efter en riktigt lång och blöt kväll) så tar jag tillbaka alla sådana tankar.

Där var det nära.....riktigt nära.