Vad får jag då?

Det är verkligen en annan värld vi lever i än den våra föräldrar levde i. Utvecklingen har verkligen haft en exponensiell utveckling som knappast följer kurvan de senaste hundra åren.
Denna utveckling har också gett oss möjlighter att göra vad vi vill. På ett positivt sätt dvs.
Du kan i stort sett bli vad som helst idag och det är något som vi blir matade i alla tänkbara former.
-Du är unik.
-Du kan göra vad du vill.
-Klart du ska göra det.

Det som reklambladen, utbildare och charlatanter glömmer att säga är att du måste jobba för det.
För i takt som vi har större och bättre planer förväntar vi oss också att det ska ramla ner i knät på oss.
Att du måste harva genom sida efter sida, nybörjar göromål och timme efter timme av slitsamt arbete.
Vi tittar med avund på framgångsrika personer och tänker att "det där borde vara jag".

Sist jag kollade delade man inte ut framgång till de som bad om det. Den julklappen har tomten inte med på sin lista.
Det är just den där go-getter inställningen som saknas och som i vissa fall nästan blir patetisk.
-Men, varför har ingen sagt det till mig?
Frågan borde snarare vara: Varför har du inte tagit reda på det?
Som fågelungar sitter människor och väntar på att bli matade och det stör mig lite. Att skylla på att någon annan inte gjort något för dig så att du ska lyckas är en oerhört svag ursäkt.
Visst kan du be om hjälp och få hjälp. Men förvänta dig inte att det står ett led med människor med silverfat redo att serva dig.

Eller som Outkast sa:
-You gotta git up, git out and get something. Don't let the days of your life pass you by.

Vad jag gör? Klagar på andra, väntar på att någon med silverfat ska ringa på dörren eller att den där trisslotten träffar.
Och innan det händer ironiserar jag över vardagsbetraktelser, tar en kall och saluterar de som har hittat sitt mål och fortsätter sträva mot det.
Skål!