Hett ämne

Efter den mycket uppmärksammade rättegången kring Romariomordet ställer jag mig frågande till den motsägelsefulla ideologin att först klaga på utanförskap och uttryck såsom "vad har polisen gjort för oss?" för att i nästa andetag prata om att följa gatans regel att inte tjalla.
Det är väl urmodellen för talesättet plocka russinen ur kakan. Du vill ånjuta samhällets goda sidor med polisbeskydd och integrering. Men samtidigt vill du inte följa reglerna fullt ut då det kommer till dina egna förpliktelser.

Tyvärr förtar detta lite av min medkänsla över dem som Sverige inte lyckats integrera och frågan kommer upp om alla vill integreras? Att kravlöst kunna kräva rättigheter känns motsägelsefullt.
Det genererar lika mycket tillit hos mig som reclaimare som slänger sten, vandaliserar och lever rövare och som sen klagar på övervåld från polisen.
Ge och ta, ge och ta.

Och ja, det handlar om olika mentaliteter. Det handlar om personer med invandrarbakgrund och svenskar. Det handlar om segregering.
En del i utanförskap härstammar, som i allt annat som genomsyras av minoritet/majoritet-debatten, från viljan att mötas på mitten av båda parter. Grundtesen i det är att majoriteten är nöjda med att vara en majoritet och del av den stora massan.
Minoriteten vill hellre vara offret i frågan för att sen kunna klaga på att majoriteten inte gör något för att tillmötesgå dem. Denna tes kan appliceras i ALLA frågor med en minoritet/majoritet bas.

Vad gäller integrering är denna konflikt i mina ögon lika infekterad som Israel-Pallestina konflikten. Det står i dödläge för att ingen part är redo att göra någon större eftergift.
Ok, det görs saker för att förbättra läget, men på tok för små och grå insatser.

Det tråkiga med att vara svensk är att ordet rasist faller in i samma kategori ord som våldtäktsman och pedofil. Du måste bevisa att du inte är det snarare än att någon måste bevisa att du är det.

Ett problem är att vi svenskar är för fogliga. I vilket annat land skulle man till exempel bannlysa nationalsången på studentdagen för att den kopplats till rasister och anses då stötande?
Jag har svårt att se att något liknande händer i något annat land. Ibland vänds denna foglighet emot oss och det är tråkigt. I ALLA länder finns rasism och misslyckad integrering.
Jag tycker ändå att vi har en bra integrering och det kan vi i mångt och mycket tacka vår goda idrottskultur för. Idrott är utan tvekan den största barriärbrytaren vad gäller olikheter. En boll som ska in i ett mål ser ingen färg eller klass. Nästa steg för idrotten är att få med föräldrarna då de är mest motsträviga.
Min erfarenhet är att de som har problem med språket också är de som avstår från lagmöten etc, vilket är fullt förståligt i och för sig, men ändock lika beklämmande.

Det är tråkigt att debatten om integrering och rasism inte kan tas längre. Jag hoppas att man kan göra det, även om det antagligen skulle innebära att nötter som Sverigedemokraterna skulle få vatten på kvarn. I början skulle få vind i seglen, men efter ett tag skulle det också leda till större förståelse och i slutändan ett positivt resultat.
Eller så är det bara min utopi.

För som en känd person svarade på frågan "vi kommer inte klara oss, människor alltså?"
-Det ligger i er natur att förgöra er själva.

Ju förr vi börjar leta efter våra likheter istället för våra olikheter, desto snarare kommer vi vara på väg mot en positiv utveckling. På många fronter.