Min helgedom

Jag vet inte om det kommit med i de sista inläggen (en del saker stannar vid utkast), men det har gått lite på tomgång den senaste tiden. Geisten och glädjen har uteblivit. Varför? Livet antar jag. Psykoanalysen tar vi en annan gång.

Jag har däremot en helgedom som är min och bara min. När jag kliver ut på planen, får munhuggas lite, hitta den där smörpassen eller bara regna treor som de var lay-ups, då kan inget röra mig. Glädjen precis innan, under och efter att ha spelat basket är ohotad. Allt runt omkring blir trivialt och inte en enda tanke ägnas åt något annat än just den där bollen. Det har gått lite knackigt de två senaste träningarna, men idag lossnade det och trots några individuella misstag är det skönt att gå därifrån med några game-winner treor, bra passar och solidt försvar som även erkändes av lagkamraterna.

Kvällen har avrundats med en enkel, men ack så delikat kvällsmåltid och nu är jag så där skönt trött och sängen kallar.
Blev lite dagbokskänsla över det, men jag hoppas känslan och sinnesfriden lyser igenom och överlyser detta faktum.