KÄRLEKS-CHOCKEN!!!!
Eftersom tidigare rubriker och bloggar inte verkar ha fångat de stora massornas öga så slår jag till med sensationalism-rubriken för att fånga ditt öga och intresse.
Innan vi fortgår till huvudämnet/ämnena vill jag bara lätt beröra den tidigare rubriken som var "skrivkramp".
Tack Edgar Allen Poe. Tack August Strindberg. Tack Leonardi da Vinci.
En släng av galenskap. En släng av alkoholdelerium. En släng av missförstådd genialism för sin tid.
Tyst ni onda demoner som försöker kväsa den spirita som spirar i denna spirituella kropp.
För dagen så har jag fallit tillbaka till inte ett, utan för att fortsätta i sensationlismens tecken TVÅ kära ämnen. Det finns fler, men för nu så håller vi oss till de här.
Det är inte så att jag kan spåra ut och efter tio sidor ha hamnat på ämnet huruvida Sol är godare än Corona eller vice versa. (förtydligar här med ett "ironi" för att missförstånd inte ska uppstå)
Nåväl, såhär är det. Jag har ju tidigare berört
Occam's razor, dvs den tes som utgår ifrån att det enklaste av två val är det rätta.
För mig så har denna tes totalt fallit i kras. Varför då frågar du?
Variablerna som tesen bygger på från 1300-talet kanske har ändrat sig)?
Definitionen av enkelt och svårt är inte desamma som för några hundra år sen?
Svaret är att vi numera analyserar/överanalyserar en händelse eller ett problem till den punkt att det logiska och oftast enklaste svaret inte är det som är mest troligt. Eller så är det bara jag, öhum.
Det är inte utan ett visst smil som jag ler åt att jag motbevisat en 700-årig tes. Eller så är det tesen som bevisat mig......aaaah, ideologins kärna.
Hur som helst så är leendet på läpparna en stilla reflektion över det uttryck som jag borde lyda:
-Don't think son. It can only hurt the ballclub.
Igen skördar självironin sina offer. Men om den gör det för att främja glädjen, who am I to stand in it's way?
Kontentan är att jag fortfarande avvaktar ett definitivt svar.
Tally-ho friends. Till nästa ämne.
The "le" diss "sågning".
Allt hamnar nog i paritet till det som händer runtomkring oss. Dvs om du hör någon säga något ont om, låt oss säga nedsmutsning, så kommer du notera det men inte göra mer. Om däremot 10 personer gör det under ett kort tidsspann fattar du nog ganska snart en ståndpunkt.
Det är det som har hänt just nu så därför hamnar det här.
Jag har under kort tid hört människor...tom vänner till folk som talar illa om sina vänner. Ibland på lattjo (bra ord f.ö), ibland för att föra en diskussion och ibland för att rent ut sagt tala illa om dem.
Nu pratar vi inte om att säga att någon är glömsk för att denne glömde plånboken hemma en gång. Vi pratar om:
-Äh, han/hon är ju så jävla korkad.
-Oj oj, kan ju inte ens ta att nån ifrågasätter honom.
Listan fortsätter, men i mina ögon är detta bara ett sätt att skyla sin egen osäkerhet.
Vad är du för vän om du säger så om din vän?
Vad säger att din "vän" inte gör samma sak om dig när du är borta?
Då jag konfronterade en vän om detta i helgen blev svaret:
-Jo, men alla som satt vid bordet visste ju redan vad jag talade om.
Ett: Unspoken word. Ibland behövs inte ord yppas och framför allt inte då det är nedvärderande. Speciellt om det är om någon du känner.
Två: Håll ALLTID din vän om ryggen, no matter what. Jag vill definitivt inte ha några ytliga vänner som hugger mig i ryggen när jag vänder mig bort.
Här tog själva punkt två slut. Jag hade helt enkelt inget mer eftersom ämnet är uttömt.
Eller ja, JAG var klar med ämnet. Och som vanligt, kom ihåg, Det är inte killen i filmen som har skrivit brevet.
Återigen, tack ni 3, de ovannämnda alltså.
Skönaste låten just nu: Devin the dude "treatin me cold"
Tjingeling.
