Taking a stand

Maybe it's just me, but do you really need to join groups on Facebook like "we are against torture" or "stop child pornography"?
Isn't that kicking in the most open door of all?
It's like joining the "I like air"-group.

I'm all for taking a stand and speaking your mind to help less fortunate people, but this feels more like a make myself feel good action, rather than making a statement or helping someone else.
You give yourself a pad on the back because it's now in writing that you are against whatever it is you are against.

It's more of a get out of jail card in case you get caught saying something wrong, then you can always say that you are against genocide and can prove it because you clicked a join button.
If you want to do something, do volunteer work, donate money to an organisation or get involved yourself. But don't try to convince me that your action has any meaning what so ever and don't wait for me to give you credit for "taking a stand".

Helgbloggare

Jag har märkt att jag bloggar nästan bara på helgerna nu för tiden. Detta kan ju självklart härledas till både det ena och det andra men de tre viktiga faktorerna är väl tid, inspirationsdryck och det faktum att jag börjat gå runt i ett tillstånd liknande den stora indianen i Gökboet.

Saker och ting biter liksom inte längre. Det är bröstcancermånad, Sverige demokraterna får utrymme i media och ännu en gång börjar man hoppas på Djurgården hockey. Ett veritabelt smörgåsbord av kära ämnen och jag väljer att......inte göra någonting.
Jag vet inte om jag har för höga förväntningar på vad som ramlar ner här, men någonstans blev det mesta trivialt.

Så tills inspirationen återkommer eller någon annan inspirationskälla avtäcks blir det några youtube-klipp, en anekdot här och en vardagsbetraktelse där.
Kanske inte så sexigt, men som det sas:
Exercising the right not to walk.

Tåget

Det börjar som en vissling på horisonten. Det svarta tåget har lämnat stationen och Gomorra är dess nästa hållplats.
Du har inte för avsikt att stiga på tåget men det är fruktlös kamp du börjar där resultatet är förutbestämt. Ack din naive dåre att du inte ser stigen som läggs framför dina fötter. Hjulen håller rälsen sällskap och likt ljuset från en fallande stjärna visar sig en svag ljusstrimma av gårdagens begivenheter.
Det utopiska sinnet vill se dina Herkulesbedrifter men det börjar sällan så.
VIK HÄDAN DEMONER!
Här kommer en furie som ni sällan skådat och belackande tankar eller inte, ni skall icke få slå klorna i den här gycklaren.

Den söta smaken av ett fallet frukt får själen och modet att åter se ljuset och med god vigör tar du klivet ombord på tåget.
För oavsett vart resan tar dig är det inte alltid målet som är det viktiga, utan färden dit. Gör det bästa av den och när allt hopp verkar vara ute, slå upp ännu en tår och fäll en för de fallna.
Vänner - lev livet till fullo med råg i ryggen och glädje i sinnet.

Allt annat är slöseri.

Balansgången

Ibland får jag en oerhörd lust att skriva, men när jag väl får ner det på pränt känns det ganska trivialt och/eller rätt vardagligt.
Det är samma inkörda spår. Och då väljer jag hellre att avstå från orden än att skriva ännu en post som med stor sannolikhet är lika givande som en mikrovågsmåltid.

Sen vill jag heller inte ha nån jävla gråtfest över vad som är fel eller inte funkar.
Det jag kan säga är jag innerligt hoppas att ryggen inte är paj, för då blir det 3:e året i rad som något går snett under hösten/vintern. (knät för 2 år sen och rotfyllningen de luxe förra året)
Jag är väl inte vidare religiös även om jag lite luddigt tror på "nåt". Hörde uttrycket "Faith unites and religion divides" och det är i mångt och mycket min filosofi. Men jag gillar ändå vad Serenity prayer säger:
God, grant me the serenity to accept the things I can not change.
Courage to change the things I can.
And wisdom to know the difference.

Det är väl lite så man får tackla det hela. Att gå och oroa sig för vad som kan hända är lika meningslöst som att mata en död häst.
Så det är bara falla in klyschorna, dra på sig byxorna ett byxben i taget och ha huvudet upp och fötterna ner också löser sig nog det här också.

Sen kan jag rekommendera två serier med väldigt lika namn. Flashpoint som har gått ett tag och Flash forward som är helt ny och ska komma på TV4.
Håll utkik.