Våran hemska värld

Det här var ett "roligt" inlägg som en kille lade upp på Facebook för allmän beskådan. Du är kanske en bättre personkännare än vad jag är, men jag kan inte riktigt läsa mellan raderna där det "roliga" kommer in. För mig är det närmare att ta till det cyniska sätt att se på saker som vi har nu för tiden....och det smärtar mig.

Visst, det är ett lite kallare och råare samhälle som vi lever i än för 30-40 år sen, men vad är det som säger att det måste fortsätta vara så? Varför kan vi inte ombesörja våra medmänniskors välbefinnande om möjligheten finns? Varför kan vi inte ge någon en kram istället för en örfil? Jag har en närstående person som gör godhjärtade saker som jag inte förstår ibland, men de värmer min själ. T.ex. gav hon ett paket cigaretter till en hemlös man, bara för att dela med sig. Det är en storsinthet som jag på en bra dag nästan besitter. Hur som, här är texten, tolka den som du vill. Jag såg inte den gode samariten....tyvärr.

I dag stod jag i kön på Ica för att köpa ett paket tuggummi. Framför mig var det en kille i trettonårsåldern som skulle köpa en påse chips och en cola, men när han räckte fram sina pengar (en tjugolapp och några mynt) insåg både han och kassörskan att det inte räckte till. Han sjönk ihop och blev alldeles knallröd i ansiktet, mumlade "okej, då tar jag väl chipsen" betalade och gick iväg. Colan stod kvar i kassan och jag bestämde mig kort och gott för att betala för den, samtidigt som jag bad killen att vänta. Så gick jag fram till honom och räckte över läsken. Man såg hur han skämdes lite men samtidigt vilket genuint leende han hade på läpparna. Sedan tog jag av mig min högra sko, drämde till honom i ansiktet, återtog MIN läsk som jag snabbt svepte och sen gick jag därifrån precis innan jag rapade snorungen i ansiktet. Glömde däremot mina tuggummin.

Världen är en hemsk plats och det blir vara värre av att posta massa historier om civilkurage och dylikt. Helvete.