Pride

Just nu pågår Pride-festivalen som bäst på Gärdet. HBT är numera ett uttryck som var man nyttjar och är införstådd i. Jag skulle säkert kunna googla det, men om jag minns rätt är festivalen en hyllning till en klubb för bögar och flator i New York som efter en lång tids trackasserier gjorde motstond mot polisens påhopp.

Jag kan villigt erkänna att jag var en av dem som var ung och indoktrinerad som använde bög som skällsord och något att rädas.
Det var faktiskt en av mina äldre kusiner som först sådde ett frö vid ca 14-15 års ålder då han upplyste mig om att jag hade en person i familjen som vara homosexuell.
Det vattnade ur orden bög och flata rätt snabbt.
Succesivt med att orden "öh" och "bah" byttes ut mot några med lite mer eftertanke så kändes hela homofobin rätt korkad.
I början kunde jag säga: Det här är min vän A, han är bög.
Men nu måste jag likställa det med att säga: Det här är min vän A, han har körkort.

Visst kan jag tycka att det är lite over the top i Prideparaden när folk klär ut/upp sig. Men det är deras val och jag ogillar dem för att de försöker sticka ut för mycket, inte för deras läggning.
Eftersom ett försvarstal alltid krävs när man yppar sig som jag gjorde så kan jag bara dra en analogi till hur jag ogillar idrottsmän som ska showa för mycket, istället för att bara försöka vinna.

Och om någon försöker använda argumentet "Men, om alla var homosexuella på jorden skulle människan dö" så vet jag inte om jag ska skratta, gråta eller döda dem.
En mycket osubstansierad siffa säger att människan ökar i antal per 300.000 i veckan.
Jag tror vi kan klara en och annan bög och flata, inte sant?