Tiden med översittare och insikt

Det var allt för länge sen sist som dessa fingrar gav utlopp för reverb i samtiden där jag trodde att jag funnit facit till....allt.
Ack du fagra mö som heter fåfänga. Visst är det lätt att "trilla dit igen" där ditt ego tar överhand och du yppar orden - nu är jag fullärd. Det är där du snuddar vid ett deuskomplex...för att sen börja tänka något som går från spannet: Vad tusan tänkte jag där, till "jag är fortfarande samma juggernaut som jag alltid varit som inte kan göra något fel". Jag vill ändå tro att det är där du kryper till korset och finner din inre frid och din själsliga glädje hur skevt det än låter. För det är faktiskt rätt befriande att ha fel. Det kan vara så att du läser mina ord för första gången, så jag ska hålla förklaringen kort genom att säga att jag alltid har haft rätt sen jag gick ut gymnasiet....även när jag hade fel. Att ha fel var någon som indikerade svaghet helt enkelt. Det är den bubblan jag har levt i sen jag föddes och jag vill påstå och det är den bubblan jag vill förklara för dig som inte upplevt den. .
För mig började det med den enkla tanken: Men, tänk om jag har fel? Jag vet inte hur du som läser detta ser på orden "att ha fel", men för mig har jag märkt att det blivit stigma i att ens yppa dessa ord och jag jobbar verkligen aktivt med att försöka få mina närstående att ändra det tankesättet där att ha fel är en reflektion av dig som person som är negativ.
För mig är det lite som det gamla bibliska talesättet: Låt den som är utan synd kasta första stenen. Jesus! (Pun intended). Vem har inte haft fel förut? Varför är vår måttstock att en person som sagt något fel är persona non grata? Är inte det rätt korkat och konformativt? Som ett experiment har jag testat att göra och säga fel på vissa småsaker i kontext för att se hur min omgivning skulle reagera och det har varit remarkablet hur responsen varit. Jag hoppades verkligen inte på reslutatet, men en överväldigande majoritet valde att insulera sig själv från fel och lysa ljuset på mig för att undvika skuld.
Det är här jag tilltalar dig som läser dessa ord. Att ha fel är inte så farligt! Du får anpassa liv, glädje och verklighet exakt som du vill, men mitt liv blev betydligt enklare när jag släppte på prestige och googling av fakta och det viktiga i att ha rätt. Jag förstår att du som läser det här kanske inte är på samm våglängd vad gäller detta, men jag tror att om du börjar anamma sagda tankesätt kommer du bli en mer fridfull person. Att inte efterstäva gläjde aktivt är för mig den enskilt sämsta saken du kan göra med ditt liv.