Jag kan blogga alla!

Hit the ground running

2011-07-29T03:03:00.002+02:00

After spending an awesome week in Spain, the reality of life back home reared it's head once again and as soon as I had come to terms with that and a cruel joke, work is upon me again.
It just felt like such a rude awakening having to deal with life again. I made no illusions that I could stay in Spain or in that state of mind, but somehow I didn't expect this.
I will clarify that I had a big decision to make before I left for Spain and when I got back, it hadn't gone away.
Well, I'm off the pot and my feet are moving.

I guess it just goes to show that you can either hit the ground running or scrape your feet.

Imorgon

2011-06-19T06:06:00.002+02:00

Låt aldrig sömnlösa minnen bestå och låt aldrig glömda hjältar förbli där.
Den flyktiga sekundens minne och den långa glömskan är vår arts största brist och samtidigt dess styrka.
Frågan är bara hur du uttnyttjar den?

Barn är barn och det är inte du

2011-06-16T01:42:00.002+02:00

Jag börjar bli less på vuxna människor som ska förklara vilka negativa effekter saker har på barn.
Ett hypotetiskt exempel:
Ett barn som är 5 år och inte förstår engelska hör en låt på engelska där sångaren säger "fuck" i låttexten.
Detta är då helt förkastligt hur ett barn kan utsättas för denna ohälsosamma miljö. Vad man inte tar i beaktning är att det är den vuxne personen som lägger en vuxen människas värderingar på vad som är och inte är godtagbart i ett barns liv.

Det cirkulerade för några år sen, och kanske fortfarande än idag, ett mail där livet för ett barn fött på 70-talet jämförs med livet för ett barn fött på 90-talet.
Summan var att barnet på 70-talet levde ett "low tech and high risk"-liv i jämförelse med ett 90-tals barn. Det fanns bly i färgen som leksakerna var målade med och asbest var guds gåva till byggbranchen.
Med detta vill jag säga att rätt många av oss växte upp denna tid klarade sig rätt bra, men nu ska barnen skyddas från alla hemskheter som finns i världen. Ramlade ett barn på en avloppsbrunn som stack upp över trotoaren på 70-talet lärde sig barnet att se upp för det.
Ett barn som ramlar på samma brunn idag har en förälder som ringer till gatu- och fastighetskontoret för att ta reda på vem som är ansvarig för avloppsbrunnar så denne kan rullas i tjära och fjädrar, eller kanske till och med stämmas.

Livet handlar om att ramla, resa sig och lära sig. Om vi fortsätter dalta med våra barn, och inte låter dem vara barn, så kommer vi snart ha en generation av veka avkommor vars hårda tillvaro definieras av att behöva genomlida surfning med ett låghastighetsbredband.
Att skydda sin avkomma är ett av de mest primala som alla djur har, men i proportionerna som vi gör det nu är det näst intill löjesvärt.
Igen - lägg inte vuxnas värderingar på barns liv!

Så är det

2011-06-06T04:53:00.005+02:00

En desillusionerad bild av vad som ska klassas som glädje sköljer över näthinnan i samma ögonblick som verkligheten stöter sin argsinta armbåge i sidan på dina ömmande revben.
Ack vad lätt det är att lägga skulden på pöbeln som inte behöver stå till svars för den skamsenhet som den enkla, men ack så försmädliga, handling som du har på ditt samvete.

Detta till trots så kan du ändå hålla ditt huvud högt eftersom du, liksom resten av arten, har dragit slutsatsen att morgondagen är blott två dagar bort.
Lätthet, lättja och brist på varsamhet är enkla ord, men likaledes starka ord.
Låt inte lättheten förgås i din illusion av att den kan hållas för evigt.
Att agera i lättjans namn återspeglas på ditt livskonto lika säkert som en obetlad nota på restaurangen.
Och att låta varsamheten förgås i en följd av dagsedlar från hårda händer är ännu ett tecken på din brist på omtänksamhet.

Låt inte det förgängliga bevisa motsatsen till din livsvilja och huruvida du känner att Kerberos nafsar dina hälar eller bringar dig ett ben av livsgnista så borde tillbakablicken inte ge dig tillfredställelse, utan mer en känsla av strävan.
Sträva, lev och framför allt, agera fritt! Det är ditt liv som används som spelchip. Varför inte investera lite i det?

Long time, no see

2011-04-13T22:58:00.002+02:00

Jovars, det har varit ett tag sen sist. Kan inte bli för långrandig i nuläget pga. tidsbrist, men denna torka kan krediteras min ambition att skriva ett manus och att träning i alla dess former prioriteras just nu.
Thanks for tuning in, it will continue.
Fridens!

A man holding it together while his world is falling apart

2011-03-21T19:29:00.003+01:00

We are led to believe that we should strive to have it all. Drink it all, buy it all, eat it all, fuck it all and most importantly own it all.
But what you don't realize is that you're running in a hamster wheel that just keeps spinning faster and faster.
After a while the wheel is riding you and you're turned into another mosaik piece stuck to the bottom of the wheel. You try to get up, the spinning motion keeps you down. After a few tries, you're turned into a man trying to keep his life together, while his whole world is falling apart.
Like everything else we had the chance to look at history and learn, but chose the path of blissful ignorance with the song "It never happens to me" echoing in the background while breaking rearview mirrors like they were chinese fortune cookies looking for the one holding the absolute truth.....or the truth that you want to hear.
Don't take away our dreams a voice in the masses calls out. It's when we dream that we are truely free to soar and explore our minds and boundaries.
You're right, reason answers. You must dream to be free, but be wary of where the dreams may take you.
The moccafrappomaccio-chino drenched streets that turn our pure leafshaded path into the oilspill that is the nightmare. Because those streets are treacherous and slippery for most and easily turn into treadmills for those who are not careful. So go ahead and dream, but don't bring your fool with you to that land, because he will lead you astray.

So come friends, seek out what once was and is no more but only once more.....if you want it. Leave the shards of shattered rearview mirrors that cut your feet and let the shaddows of the branches from the tree embrace you. Because it's not too late for once more, even if it only lasts for a little while.

Bisats till den föregående utgåvan

2011-03-17T02:39:00.003+01:00

Det är förbluffande hur många som har en uppfattning och framlägger den som en absolut sanning utan att egentligen ha något konkret att backa upp det med.
Men det är väl lite av tidens tecken - att ha en åsikt. Du ska tycka något, annars är du ofullständig, knappt en fotnot.
Dessa ord har förvisso blommat ut genom den senaste dagens diskussioner om kärnkraft, men kan mycket väl appliceras i alla livets facetter.
Fakta har blivit en fotnot nedanför den stora löpsedeln.
Ledarskribenten i dagens DN (Erik Helmersson tror jag)skrev en mycket betänkansvärd kolumn om medias ansvar.
Han tog ett exempel där en kärnfysker säger följande:
Om läget vid kärnkraftverket förvärras kan tiotusentals människors liv vara i fara.
Dessa ord leder i sin tur med stor sannolikhet till följande taktlösa löpsedel i kvällspressen:
Atomexpert:Tiotusentals kan dö!

Folkets efterapande av de icke folkvaldas väg - less is less.

Pudelns kärna

2011-03-15T18:37:00.002+01:00

I kölvattnet av det som hänt i Japan har tåget med människor som är emot kärnkraft åter fått fart. Minnen av Tjernobyl flammar upp och självklart är denna oroshärd källan till det onda.
Det man inte tar i beaktning är att de reaktorer som har haft en härdsmälta är förhållandevis gamla och använder förlegad.
Här kan du läsa en kort artikel om nyare kärnkraft och hur den fungerar.
Problemet är att åtminstone vi i Sverige har velat fram och tillbaka huruvida vi ska eller inte ska använda kärnkraft och det har lett till att vi inte följt med i utvecklingen av kärnkraft då ett långsiktigt program inte kunnat tas fram.

Sen är det alltid lika fascinerande att se hur denna kortsiktiga lösning för många är den enda. Det är lite som att hugga av sig näsan för att dölja ansiktet. Det finns ingen som tagit fram en realistisk plan på hur det enorma energibortfallet ska täckas i tomrummet som skulle uppstå om kärnkraften avvecklades.
Återigen är det ett reaktionärt tänk där pendeln för rim och reson svänger på tok för långt åt ett håll, vilket ger den reaktionära manifestationen ett löjes skimmer.
Jag skulle välkomna den som presenterade ett säkert sätt att framställa energi i dem volymer som vi behöver.
Det som händer i Japan just nu är en oerhörd tragedi, men det är snarare mer okänsligt i mina ögon att använda tragedin för att fiska sympatier än att se på den realistiskt och objektivt.

Alzheimers eller ADHD?

2011-03-04T08:36:00.003+01:00

Denna vecka tog det inte ett, inte två, utan TRE försök innan jag kunde komma ifrån affären med de två varorna som jag initialt gick dit för att handla.
Det skall sägas att jag vid försök ett och två kom ifrån affären med varor för ca. 200 kronor, men inte just dessa två.
Följaktligen ledde det till frågan, är det Alzheimers eller ADHD?
Ingen är väl att föredra, men jag tror nog att jag hellre är lite galen än gammal. Jag ser också följande scenario som högst troligt när jag på väg in i affären har följande tankebana.
Ok, jag ska ha bröd och hushållspapp.....oooh, fina färger. 2 för 49 kr. DET behöver jag verkligen. Behöver jag något mer? Nä, nu är jag nog klar.

Kanske dags att börja med inköpslista och rollator för säkerhets skull?
Ett sidospår på det där med att handla är att jag i veckan fick tjejen i kassan som aldrig ler att skratta.
Som det sas i antiken: Fan, det är ju kul nästan jämt.

The shimmy....

2011-02-27T22:31:00.002+01:00

...and the shammy. It hasn't come easy, the writing, as of late. It's like everything else I guess, ebbs and flows. I mean, it's not hard to just write down a random observation, but writing something that has no meaning or depth is just a waste of time.
That's probably why I will never be a big mainstream writer. A friend of mine suggested that I'd try and write a book and who knows, maybe I'll get around to that one day.
But for now I'll stick with this and try and give my 2 cents every now and then. Today however, there will be no thoughts, I'm too tired. So if you have something that you want my opinion on, post a question and I'll do my best.
Until then or when an idea spawns, cheerio.

En för "the main stream"

2011-02-22T23:50:00.002+01:00

Det har varit ett tufft återtåg till det förlovade landet. Missförstå mig rätt, livet leker, men vad vore det utan en strävan och något som testar dig.
Just nu har min kropp och jag två olika agendor. Den vill liksom inte komma igång igen efter den dvala som den försattes i då prioriteringen låg på stranden, solen och relaxen. Visst blev det en del lågintesiv träning, men det är inget som man hänger i julgranen när det börjar vankas cross-fit igen.
Men men, det ger sig väl med tiden. Vi får se vem som är envisast.

Rekommendation och avstyrande

2011-02-18T22:11:00.003+01:00

Det har lästs lite den senaste tiden och då känner jag mig obligerad att ge min input på två böcker av den verbalt mycket begåvade herr Klas Östergren.
Vedertaget är förvisso benämningen trilogi, men då min ork vad gäller informationssökning tryter så benämner jag dem så simpelt som de två böckerna "Gentlemen" och "Gangsters". Detta är två böcker som utspelar sig i Stockholm. Den första, Gentlemen, utspelar sig i slutet av 70-talet på Södermalm. En mycket välskriven bok som jag fann mycket underhållande och därför rekommenderar.
I och med titeln så förstår du åt vilket håll det barkar nu.
Gangsters fann jag inte alls lika underhållande och jag tyckte han svävade ut i beskrivningar av platser och händelser som inte riktigt hängde ihop med storyn. Sen tyckte jag också att den tappade fart halvvägs genom boken. Det skall tilläggas att boken i mina ögon saknar en Henry Morgon, mycket av anledningen till att Gentlemen är mycket läsvärd.
Så skaffa Gentlemen till nästa resa. Det är ett mycket hett tips.

Varför bryr du dig?

2011-02-16T18:28:00.002+01:00

Vad spelar jackan som en person på gatan bär för roll för dig?
Vad spelar hans bil för roll? Vad spelar telefonen för roll?
I samhället där det du har är flyktigt och i mångt och mycket är det som bär dig snarare än du som bär det, vad spelar det för roll?
När vi definierar oss genom våra tillgångar blir tillgången på definitioner väldigt smal.

Mentaliteten från våra barnsben sitter i. Om Patric fått en ny röd cykel så ska du prompt ha en också. Men sen när du väl får den används den ett fåtal gånger för att sen bli dammsamlare i garaget.
Det är en orgie av idioti att se människorna som deltager i programmet Lyxfällan.
I sin fåfänga jakt på självkänsla och glädje skuldsätter de sig på ett sätt som får en att häpna.

Här kommer inside scoopet. Den där varma känslan i bröstet kan du få på en mängd olika sätt som inte kostar en krona.
Hur du hittar denna känsla? Det tänker jag låta dig själv ta reda på. Bara för att det inte kostar något så behöver det inte betyda att du ska få det gratis. Det är det däremot få saker som är.
Lycka till!

Side bar

2011-02-13T11:13:00.003+01:00

På jobbet har vi en kalender där allehanda "dagar" såsom kanelbullens dag, lösenordsbytardagen och krama någon dagen.
Men sen har vi några som är lite....annorlunda. Drink a beer day kan man lätt anamma, men vad säger man om Djurförsökens dag???
Vi får antaga att den är skapad för att uppmärksamma att djurförsök fortfarande görs, men det är lätt tolkat som att det är en dag då man ska utföra djurförsök. Lätt i det här fallet betyder alltså att det var så jag utläste det vid första anblicken.

Kul på tunnelbanan

2011-02-11T00:32:00.003+01:00

Det är allt som oftast samma personer som åker tunnelbana. Jag menar med detta inte att jag blir förföljd, eller att jag för den delen förföljer någon.
Vad jag menar är att ansiktsuttrycken är demsamma. Det är en övervägande majoritet vars ansikte indikerar att de antingen fått ett dödsbud eller att 7 svåra år hägrar.
Jag vill inte på något sätt ta ifrån människor rätten att vara sorgsna eller nedstämda, absolut inte.
Det jag däremot vill ta ifrån många är denna bistra uppsyn och ge dem lite glädje. Jag kan inte tänka mig att det är SÅ illa och varje gång jag ser någon som har denna uppsyn tänker jag:
-Vad skönt att jag inte sitter här på tåget och ser ut så där, hur skulle jag må då?

Det skall tillstås att det sker en viss förbättring på humöret på eftermiddagen då det kan antas att merparten av resenärerna är på väg hem och morgontröttheten har suddats ut.
Så nästa gång du tar tuben, kika på grannen och se hur det står till. Bjud på ett leende när du ber att få passera, det kostar inget.
Enjoy life, there's no replay button.

The smell of gunsmoke in the grocery store

2011-02-07T18:01:00.003+01:00

It's weird and a bit scary how fast you get back to your regular life. The major difference is your state of mind. In my case I left Melbourne feeling that the trip had come full circle and the thought of going home didn't scare me at all, even though things ended the way they did, but more on that later.

After my first night out we spent the sunday doing what was called a sunday session, or sunday sesh for short. Again, abreviate EVERYTHING, the Aussie way.
This was a very different sort of event for me, because it is unheard of back home. Meeting up for a barbeque on a sunday - maybe.
Meeting up for a barbeque with beers and spirits on a sunday when monday is a work day - unheard of.
The only thing that was off was again a host who didn't really make me feel welcome. I later learned that he wasn't very open with new people, so I guess he gets a slide. My housing host however was also acting weird, being very short in replys and tensed, I have no idea why.
After that the week was spent sightseeing the town and that's where the title to the previous post came about. We went to a part of town called Fitzroy and Brunswick street (which of course made me think of bowling)
We hit a place called Bimbo's during the day for a feed, but as it turned out, we had missed the pizza happy hour, so of course we decided to have a drink instead. Believe it or not, but I had a cup of tea rather than a pint, it just felt right.
The place was very different coming from a place where most clubs look and sound the same, this place had some run down sofas along with some new ones, a pool table with a cartoon baby drawn on it (which was the pub/clubs theme by the way), some very unique artwork and a room where you could talk into the wall and the whole room filled up with the sound of your voice (hard to explain, but it was funny as hell) It lacked all the pretentious bull shit that you can get so tired of back in Sweden. A very cool place and welcome change of pace.
After strolling down Brunswick street I got the feeling that I had been there before, and then it hit me - Fitzroy is Melbournes Camden.
For those of you who don't know, Camden is a borough a bit north of central London and if I remember it right, the place where the punk movement started during the 70's.
The fact that both these places are very close to the center of town but feel like an entity to itself is a bit of the allure I'd say.

The day after was spent at Rod Laver arena - yes, it was time to see Robin Söderling play grand slam tennis.
Besides catching a break and getting a ticket for free, I don't know how to describe it. It was a cirkus/concert/festival and tennis tournament in one.
Just being there was a feeling different from others. Since the Söderling match wasn't for another couple of hours after our arrival we roamed the courts checking out a few matches and my free ticket gave me a pass into the Mecca itself, Rod Laver arena.
To be honest I was totally indifferent to the match being played (Alicia Molik vs Roberta Vinci), but the arena made me stay for a good half hour.
After that it was on to Margaret court and Söderling vs Starace.
There were quite a few swedes there and when Robin took the court most/all rose and sang the Swedish national anthem which gave me goosebumps and very very nice feeling.
The match was interesting during the first set, after that the italian opponent crumbled and Söderling won in straight sets.

The tennis was my main mission and nothing could top it. The rest of the week included highlights such as trip to Victoria market where I had a kangaroo-burger which wasn't as good as the kangaroo sqewers I had earlier, but still good. I also taught my two friends people perception and reading over a few Sangrias. It's quite funny to mess with people's heads with the layout I have, because it always raises questions and is a good way to start a discussion.
We also hit St. Kilda beach where I met up with a friend I hadn't seen in a long time - Sam.
Some things change, but Sam was still the loud mouthed bundle of fun that I had left in L.A a year and a half earlier. Good fun to say the least.

It was shortly after this that the one speed bump in the otherwise perfect road trip occured. During one evening I was asked if I could find a hotel room for the last couple of days because my "landlords" had a lot to day the next couple of days. I found it weird but said fine, I just needed one more day to get cash because I was low on funds. Since no one could loan me the money, one more night was settled upon as far as I could tell, but I was wrong. Later that night I found a note on my bed saying that me staying in the house made my hosts "uncomfortable" and it was best if I stayed somewhere else. So with $10 to my name I was on the street. (Sidebar - the note ended with "no hard feelings")
The old me probably would've started demanding answers as to why I was thrown out, but I just didn't care for that fight, it wasn't worth my energy and whatever answer would come of it would just be 90% lie and 10% truth.
So I packed my stuff and thanks to Simon, the 3rd person in the house, I found a place to hang my hat.
Not in a good mood I settled on a place called the Discovery hotel/hostel. All I can say is don't do it. The room had no ventilation, unless you call an open window and a celing fan ventilation, no shower or WC and was just a dump. But at least I was out of Psychobitchville and I had already payed for it, so my options were....limited.
The next day I checked out and found a decent hotel down the street with a small kitchen where I put a kettle on and chilled a bit watching tennis.
Being in the center of town, I took advantage of a few stores having a sale and got some new gear. After that, some Nando's, more good indian food and tennis, it was time to say goodbye.

The flight home consisted of more Singapore slings, movies and very nice flight attendants. The thing that wasn't funny was the racial profiling I had to endure. They picked me "randomly" to do a gunpowder residue test. But I fought the law and I won.....SUCKERS!!!!

Arriving in Frankfurt I was a bit stressed because I only had a little over an hour to get to my connecting flight. Even though the line to the screening area was a mile long I had time to stop at the tax-free shop to get some Cointreau and Tequila (if you know for what, you win a bonus).
Upon payment I asked the saleslady, a 50 year old german woman:
-Do I leave the bottles here and you'll bring them to the gate?
To this she replied with a sly look on her face and with the classic english with a german accent:
-If you leave it here, I will drink it.
Side bar - it was 6.15 A.M.

After that it was just a ridiculously short 2 hour flight home. Ridiculous since my two previous flights had been 8 hours and 12 hours.
A few hours later I land in sunny Stockholm with a smile on my face and bag full of good memories.
The pine trees and the snow wispered to me as I stepped off the plane and I felt a total calm.
What they said? That's between me and them, but it was good.

Ps. The title refers to the reason why it's take so long for me to write this, but it just didn't come as natural writing about the trip when I'm back home as it did when I was in the middle of it. It's like describing the smell of gunsmoke and what you felt in the trenches when you're standing in the grocery store picking out some ripe tomatoes. If you've read all the posts, I hope you enjoyed the trip with me. Australia day in Sweden and the "welcome to the real world" to come. Ds

Am I in Camden yet?

2011-01-21T13:56:00.004+01:00

What can I say, Byron bay was a blast. The first two days was certainly NOT an indicator of what was to come. I had an awesome time and was sort of reluctantly heading to the Gold coast airport on Saturday for a short flight down to Melbourne.
At the bus stop I met Chris, of course a Canadian dude, who was also heading up to the Gold coast, but not the airport.
My phone had earlier been manhandled by yours truly and it was just sheer luck that I checked it (my vibrator had given up) because there had been a misscommunication as the shuttle was sent to the hostel and the person who booked the shuttle sent me to the bus stop.
So after a short goodbye, I was on my way. The female driver was very inquisitive about life in Sweden, why I was in Oz and where I was headed. It was quite a pleasant conversation and it made the 1 hour trip to the airport a very nice one.

Once there, surprise surprise, the flight was delayed. The usual routine was performed, check in, chuck your water bottles, wait for the flight. The only difference is the fact that I was in a waiting hall with a ton of bogans! Up until that day, I had never really understood the full meaning of this word, but right then, it became so clear.
To put it laymans terms, it was a commercial for birth control.
Once on the plane, I get seated at my emergency exit seat as I had requested because of the leg room. Shortly after, I get to enjoy Tiger airways. A budget airline, yes, but there was nothing budget about the two very nice, and good looking, flight attendants take turn in instructing me on what to do in case of an emergency.
I had the urge to make an emergency exit remark, but refrained, and just listened.
The flight took off, I read some, my head tilted down the isle a few times and I went to sleep. A few hours later I'm on the road again with my backpack in the hot blazing Melbourne sun.

A bus ride and some direction confusion later, I'm sitting at a bar in Melbourne, beer in hand, plate of fish and chips in front of me and my very good friend Megan on my side with her friend Ali as well.
The food was decent, the beer cheap and we finished it with only a few spills by "someone".
Being from Stockholm, I am no stranger to public transport and although the tram isn't really my normal way travel on the ground, we hopped on one and were soon up north of the city on Sydney road.
I have to be honest and say that I was a bit knackered from the trip, but thanks to the good people of Coca cola and Jim Beam, this problem was soon but a memory.

Of course we had to relive the good ol' times of Venice beach, so a game of "fuck the bus" was the only right thing to do.
After that we had just an awesome time out at a very cool place called "The retreat" (if I'm not mistaking)
The one thing that remained the same whether you are in Sweden or Australia is the late night kebab. I still haven't taken a liking to the sweat and sour sauce that they use here. Spicty tomato and garlic is still my brand.
Funny thing was paying $10 dollars for a kebab with chips(fries) that only should cost $9,50 and then receiving the news that there were no chips.
After a short argument, I got a bottle of water as consolation. Side bar to this is that the kebab stand later became my landmark on Sydney road.
After that, cab home, crash and.....stay with me and you'll find out.

To be continued....

....and a maple leaf fell from the tree

2011-01-14T22:52:00.002+01:00

It would seem that my luck is still with me. As I left Brisbane on a cloudy monday morning, little would I know that parts of the city that I had visited only a few days earlier would be under water the next day.
Since my host had to work, I used my own 2 feet to get to Wynnum station and from there to Roma street station.
It was a smooth, Joey-filled trip, with no hickups.
The only concern was that my stomach was playing tricks on me because of a dodgy pizza from sunday. I didn't have a single bite until I arrived at the hostel and the bus ride to Byron bay was, to say the least, touch and go. (I did strategicly place myself right next to the dunny just in case)
As I arrive a cute blond greets me and points me to a parkinglot where a van will take me to the hostel - very nice service.

What then transpired might seem trivial, but it was my first encounter with a canadian person. Connor had just arrived as well and was going to stay at the same hostel.
We exchanged pleasantries and war stories before we arrived at the hostel.
After checking in, getting some info from the reception about the free meals the hostel supplied every night and getting set up I promptly went to bed. Still feeling bad that was my holiday for the first two days.
I did eat the free meal, a pasta dish and my first impression was:
-Holy crap, I'm gonna stay here for 5 days??
The first day I got to know one of my room mates, Teemu, a little bit. As the name suggests, he was from Finland and having met a few finns in my days, he lived up to the stigma when he, in what I felt was in the middle of a conversation, promptly said "Ok, goodybye". In his defence I will say that he is a really cool dude and we had a lot of fun, but that action really stood out and was in my opinion, very finish.
So, after two days of little food, lots of pills and lots of water, I was finally back in the game. And sure enough, two of my roommates, the very cool surfer dudes Evan and Michael, were also from Canada.
I just realized that if I have to add, "they/he/she was also from Canada" that will be every other sentence. So I will summarize and say that it felt like every other person I met was from Canada.
I will mention the U.S, Finland, England, Israel, Norway and a few other countries were represented, but if I didn't know better, I'd say there was a silent invasion going on.
A few cliff notes from the trip:
*sitting in another room with friends and a german chick chating on her computer, guess who uttered the words "Don't mention the war"?
*Skinny dip on both sides of the pacific - check
*Killing in the name of on the dance floor - check
*Most eastern point of Australias mainland - check

Yesterday, friday, was the last night out and we finally went through with our postponed barbeque.
My contribution to the beginning of the event was sending the Canadian boys to buy food and wine, not carry a single thing there and then sit down, drink wine and play some awesome music. Cook? Then who will teach these cretins the wonders of Swedish music? Hoffmaestro, Adam Tensta, Timbuktu and September were played and all in all, it was a very nice time out.
After the meal, we moved the party down to the beach and there something amazing happened. The once lively group became a bit more quiet and I think the scenery with the ocean, setting sun and Mike playing the guitar really got to us.
It was a very nice moment and one of those that you want to bottle up and save so you can use it on a bleek day back home.
For me it was especially perfect as an ending since it was my last night in Byron bay.
Now I'm up with the rooster (swedish expression) and waiting for the bus to arrive.

It's the second uprooting and even though I would kill for just a few more nights here, I'm really looking forward to Melbourne. A friend that I haven't seen in a while, Australian open tennis, a new city and new people.
So on that note, I'll leave you by saying that Byron bay was awesome!
Simple words they are, but that doesn't diminish how truthful they are.
Next stop, Canada!

Like all good things, this also has to end

2011-01-09T23:19:00.002+01:00

It has been an awesome first 10 days in Australia. Sure, weather wise, it would've been nice with a few more days of sun, but all in all, I've gotten to see a lot of Brisbane, and not just the tourist sites.
This weekend for instance, we went to the hills west of town, to a place called Mount Glorious and the view was just spectacular.
Those are the little things that make it all worth wile.
That is also the reason that I decided to skip Sydney. Sure, I could go there for 2 days or so, but that would just be surface, not depth.
I've also had the chance to get to know some really cool people as well. So it feels like I'm nipping it in the bud, but to be honest, I'd have to stay a lot longer for it all to sink in, so let's leave after a chill out sunday with delivery pizza, Mountain dew and a few movies.

Next stop - Byron bay.

Singing in the rain

2011-01-06T23:39:00.002+01:00

It's hard to get a tan when it's raining and it sure is raining. The last 2,5 days have been wet indeed.
Yesterday we tried our luck with the weather, and in all fairness, we came out ahead.
We packed our stuff and headed out fairly early to a place called Morten island, which is a beautiful sand island about an hour off the coast of Brisbane.
Upon arrival the weather cleared up a bit (no rain and glimpses of sunshine) and we went out snorkeling, a thing I had never done before.
Lo and behold, there were tons of fish of all colors and we even saw a turtle which the guide said, no one had seen for 6 months. The turtle was a big one as well, I reccon a little under a meter in length.

After ditching our wetsuits, it was time for lunch, some chilling on the beach and a swim without the wetsuit which made you feel light as a feather. Good stuff.
We then hopped on a bus and went to a place called the desert for some sandboarding.
It was fairly simple, a plastic board, lie on it a swoosh down a hill.
A very cool experience, but being from a land of snow and being a daredevil on the slopes as a kid, I would've liked a little more speed.
As we were finishing up the rain started POURING!! So we scurry onto the bus again, everything is wet, we've got sand everywhere and it's just a bizarre scene.
We get back to our point of origin, the beach and pop back into the water since it's warmer than the air.
Finally back on the boat, we switch into dry gear, have a feed and it's all gravy from there.

We arrive at the house a little bit cold actually, but thanks to the wonderful people of Santa Maria spices in Sweden, we make some Gluhwein(glogg) to heat up with. And to top it off, dinner consists of a nice Indian meal.
All in all, a very good day. Today though, will most likely be spent in a movie theater or a bar with a pool table.
Let it rain!

Surfin' time!

2011-01-02T22:53:00.002+01:00

Sticky, sticky, sticky.
I've never been in a place with a 100% humidity. It sure is something else. You shower, feel fresh and then start sweating again after 5 minutes. I've found that cool beverages of all kinds helps a lot.
My first day here I found this a bit annoying (not the beverage part) but I soon got over it by remembering the alternative, a snowy -15 degree day.
Since my host had to work the first two days I was here, his father graciously offered to show me the city, which was a real treat.
The first day by car, the second by boat. And there were sights on that ferry ride were very nice. Very cool mix between old and new architecture.

New years was heaps of fun. We did some house party jumping, meeting lots of people and or course I was spreading the good name of Sweden to all and any willing to listen.
Apart from one not so hospitable host, everyone was very friendly and welcomed the traveler from the other side of the planet very gracefully.
New years day was the exact opposite. This due to the fact that it rained the whole day. Perfect day for chilling, pizza delivery and movies.

Next stop, Surfer's paradise. To be continued.

(Off topic)
I'm starting to question that Australians originate from England. Don't tell anyone, but I think it's an alien conspiracy.

Come fly with me!

2010-12-31T01:28:00.006+01:00

FINALLY!
Not having to get up at 3 am to catch a flight. To be fair, I'll have to take you back to the day before, because that's where the journey really began.
Nothing specific about that evening. Just got off work, after work at TGIF's, but I had that feeling that it was going to be a while before I'd be back and that is a very nice feeling to have.
So after a late night pack, a morning snooze and the classic "No worries, I've got ti....oh snap, I gotta go" I was on the Arlanda express with a coke in my hand and a big smile on my face.
Finally checked in and through security (I bleeped both times walking through security, weird) I afforded myself a beer and a shrimp sandwich - good times.
Boarding the plane I met the clear cut winner of the "I hate my job contest". The lady checking my boarding pass was grumpy to say the least.
On the plan, I catch a glance at the seating arrangement of the lady in front of me. It turns out she's in 17C, only a seat from my 17A.
But on her way there she looks at her ticket, then at row 3. The ticket, row 7, ticket, row 12 and finally decides to sit down in seat 15D.
After a minute or so, when the real 15D comes and points to 17C, she gets up and walks BY 17C to row 19. She then goes back and makes an attempt at 16E before she's finally settled in at 17C.
It's the little things that get you by.

After a freezing flight to Frankfurt and a quick transit through a loooooong tunnel, I reach my terminal where I can only find 1 real restaurant. Lo and behold, it's wurst and sauerkraut in every which way or a very dodgy looking pasta bolognese.
Just as I'm about to order, I look up and see the golden arches. Yes, there is a McDonald's. Let me just be clear, this is the lesser of two evils, let's just say that the sausages weren't very tempting.
I'd say that Germany is the one place in the world where you can get Karthoffelfries and a Big Rösti. Instant classic!!

While waiting on the plane I started talking to a dude who coincidentally was going to Brisbane as well. His name was Mike from Ireland. He had been unemployed and was going to Oz for work.
For the life of me, I couldn't understand more than half of what he was saying. This won't come off as funny as it did in real life but here's the conversation.
Mike: Did you get that bag with sacks on the plane?
Me: Bag of....what?
Mike:Sacks.
Me:Sacks?
Mike:Yeah, sacks for your feet.
Me:Oooh, socks.
(His pronunciation threw me off to say the least)

He was good fun hanging out with and we had a few beers and laughs in Singapore as well.
All I have to say about the flight is T-riff-ic!!! Singapore airlines are awesome. Meals, drinks, service, staff and entertainment. I Saw The town, Resident evil afterlife, Wall Street 2 and Inception.
As for the staff, there were more than a few times my head tilted into the isle. Hello!

Now I'm HERE and it's just awesome. But more on that later. Now it's time to gear up for New years - woot woot!!!!

Leaving or fleeing?

2010-12-21T00:03:00.002+01:00

Soon I'll be on that plane and these snowy and dark days will be nothing but a memory. Just like the ones you have of that special song you used to sing as a kid. And like that song, the memories will linger in the back of my head and occasionally float to the surface.
Yes, it's time for this fair skin to be tested by the brutal sun. SPF 30 will be my best friend.

I'm superstoked, but as always I have to finish some things and tie up some loose ends. But after that, it's smooth sailing.
I don't think it's all sunk in yet, but I think I know when it will. After the first check point and while waiting on that first flight at the bar.
Sayonara snow. Sayonara cold. I'm NEVER coming back. (NEVER in this context is the number of days that I'm gone, but it feels good to say)

My last trip-song was Outkast - Welcome to Atlanta. This time I'll let Mos def do my talking. Enjoy!

Håll er inom ramarna för fan!

2010-12-12T07:49:00.002+01:00

Det är rätt kul att läsa recensioner och framför allt sådana där den som skriver spalten stör sig på artisten eller filmen. Jag vet inte vad Aftonbladets journalist (det bär emot att skriva det, men det är väl tyvärr vad han är) Markus Larsson, men något har dem gjort. Här är recensionen.
Det jag i övrigt reagerar på är den generella uppfattningen att bandet inte nischar sig och väljer en musikstil. Jag vet inte hur många gånger jag läst recensioner där skribenten beklagar sig över att artisten spelar på samma sträng och inte utvecklar sig eller sin musik.
Här har vi då ett band som blandar hej vilt bland musikstilar och gör mångfaldig musik, men av någon anledning är detta ändå fel.

Det är denna bild av konformitet som jag skräms ännu mer av. Det finns alltså ett speciellt sätt som ett band skall vara på. De ska slå igenom med ett unikt sound, men ändå ett som går att klassificera och lägga i ett fack. När de sedan blivit etablerade är det legitimt att börja experimentera och göra annan musik.
Som tur är är musiker oftast lite egensinnade och jag tror att de tar väldigt lätt på kritiken, men synsättet är fortfarande högst beklämmande.

Nu ska jag säga att jag inte är något jättefan av Hoffmaestro, de gör helt ok musik, men jag är inte ett rabiat fan. Det är bara själva företeelsen som jag stör mig på. Gör som alla andra, annars blir du brännmärkt.
"To indeed be a god"!!!

En god gärning

2010-11-27T16:45:00.002+01:00

Visst är känns det bra att hjälpa dem som är förfördelade? Du gör en god gärning och hjälper en medmänniska. Jag säger nej, det finns fler sidor i den boken.
Skärskåda hela begreppet och genomskåda hela det sjuka kretsloppet.
För det första, borde inte en biståndsorganisation verka mer ideellt? Varför är ledare för dessa organisationer ofantligt rika?
En attest till detta är att de använder frasen: Pengarna går oavkortat till dem som behöver det.
Det om något bevisar bara att alla andra bidrag INTE går oavkortat till dem som behöver det.

Nummer två - vilka är det som får bidrag? Människor i det som benämns som tredje världen. Varför är dessa människor fattiga? Jo, därför att vi västerlänningar i I-länder utnyttjar dessa länder genom multinationella företag. Afrika är ett av de mest bördiga av kontinenter, men ändå finns det inte ett land som du skulle kunna benämna som ett I-land på kontinenten. Jag tror inte jag behöver sparka in den dörren mycket längre.
Så istället för att låta dessa länder skörda sina rikedomar så ger vi dem bistånd så de klarar sig.
Tyvärr är mitt minne inte vasst nog för att minnas landet eller mineralen, men ett afrikanskt land bryter ett grundämne som används i batterier till mobiltelefoner och det är det land i VÄRLDEN som har de största tillgångarna av ämnet. Trots detta är det ett mycket fattigt land. Ok, dörren behövde en liten känga till.
Sen har vi sjukdomsbördan. Vem har inte någon som avlidit i cancer? Rosa bandet har jag tagit upp tidigare och den företeelsen ska jag inte ge mig i kast med just nu. Men om man ser det globalt så känns det ändå som att botemedlet mot cancer skulle varit funnet vid det här laget med tanke på vilka resurserna som lagts ner på det.

Visst har jag negligerat vissa välgörenheter och vissa har kanske färre skelett i sin garderob, men nästa gång du ger pengar till en välgörenhet, tänk efter vad du verkligen stödjer.
Kanske lite för klichéaktigt, men jag kör. Ge en man en fisk och han är mätt för en dag. Lär honom fiska.....

Det internationella Sverige

2010-11-16T19:10:00.002+01:00

När det började komma på tal var det till synes en god idé. Dock är vägen mellan teori och praktik kantad av mänskliga debacle. Det som alltid kommer upp på min näthinna är den container som ställdes upp vid Sergels torg 1994 med förhoppningen om att svenska ungdomar frivilligt skulle kasta sina knivar där.
Förvisso inte en lika stor missräkning som t.ex. Hindenburg, men ett klart exempel på skillnaden mellan teori och praktik. Jag kommer återkomma till detta ämne vid tillfälle, dvs. beslutsfattare som är totalt avskilda från verkligheten.

Men åter till ämnet - alkohol.
Det uttrycks ofta synpunkter i media och i samhället på att Sverige behöver närma sig kontinenten som det så fint heter.
Ett steg i detta närmande är att alkohol skall bli en mer vardaglig del i våra liv. Det som eftersträvas är den franska vinkulturen där vin till maten är något helt naturligt.
Förvisso en inte helt oäven idé, men inte vidare genomtänkt. De berömda tigerränderna går fortfarande inte att ta ifrån tigern och jag hävdar att denna ambition länkat med att det som tidigare blev en flaska vin från Systembolaget, nu blir en bag-in-box är roten till problemet. Till det kan vi lägga Sveriges ovilja att följa prisutvecklingen på alkohol vilket gör att införseln av alkohol från utlandet ökat drastiskt, dvs ytterligare tillgång på alkohol i stora mängder.

Matematiken blir som följer. Vi adderar ett land vars befolkning till 50% var alkoholiserat för 200 år sen och som har en historia av dåliga dryckesvanor med en ambition att dricka oftare och en större alkoholtillgång i vardagen.
Exakt när kan man då med ett straight face säga att man blir förvånad över att antalet alkoholmissbrukare i landet ökar liksom faktumet att alkoholkonsumtionen på en nationell nivå ökar?
Det är för mig lika förbluffande varje gång detta möts med förbluffning och lösningen per default är att tillsätta en kommission från regeringen som skall dokumentera ärendet och sedan komma med en lösning om 2 år.

Det är svårt att känna lukten från utedasset när man sitter på en Gustavsbergsring med doftljus runt omkring sig i lägenheten.
Regerande mästare med en perfekt serie på 31 vinster, 0 förluster 21 KO och 11 TKO - VERKLIGHETEN!

The road

2010-11-13T21:54:00.003+01:00

Death came knocking and I politely answered: What can I do for you today massa?
He isn't hospitable or very polite, but there is no deniability - he's omnipotant and rangeless in grasp.
Show me the way I said. Sure. The road is below your feet.

But why does it go in 3 different directions? Because you didn't say which road you wanted to take.
And there it was written, on that foggy day, where my life would go. I don't know if everyone else's life was decided on that day, but that is still where we stand today.
Death among us and arms raised to the sky in a futile attempt to escape.
Where is the next brick on my path laid?

It's only funny bones

2010-11-06T05:38:00.003+01:00

Laughing, crying, swimming, dying!
Where are you right now? Are you with me? Do you still feel the same way we did way back when?
Hahaha, really? Was it that easy to get your attention?
Don't you know I'll still do the same ol' thing that I've always been doing? If you don't the joke's on you.
I'm gonna separate this into two bits.
Ther first one is the moderator. Sounds kinda funny, but that's where we're at. Monitoring the others.
And the other, fathering the others.
Wow, when did I wake up with the dream that this would be....well in lack of another oh shit my my damn, I'll just say that that is the way it all works out. And it eventually does.

As sure as I am of this, I'm sure that this is.....it! Please don't eat my brain!

Peace dudes!!!

Just business

2010-11-02T23:43:00.002+01:00

Jag råkade skymta förbi ett program där ett par skulle gifta sig. Det kanske inte låter som något som fångar min uppmärksamhet, men i mitt försvar så var det antingen det, ett program med Alex Schulman eller en japansk sci-fi film som skulle få specialeffekterna i Vilse i pannkakan att se ut som Avatar.
Nåväl, programvalet till trots, det som jag fastnade vid under programmets gång var notan för kalaset.
Den exakta siffran eluderar mitt minne, men det handlade om en ansenlig summa.

Detta ledde mig slutgiltligen fram till frågan - varför? Varför är denna ritual och sammankomst i det totala överflödets tecken nödvändig för att manifestera ett pars kärlek?
Jag skall förvisso tillstå att förutnämnda par med största sannolikhet njuter till fullo av hela dagen och stärker sina kärleksband.
Men i paritet till detta vill jag hävda att det hela mycket större utsträckning är ett avtryck i parets sällskapskrets för att hävda sin sociala status.

Rätten till att genomföra proceduren ligger självklart hos var och en, men jag har oerhört svårt att bifalla den och se affektionsutbytet över det som spenderas.
Men så länge som det finns människor som är villiga att betala för tillställningen, finns det företag som profiterar på vad som görs i kärlekens namn.
Det kanske ändå ligger någon sanning i uttrycket att kärlek gör en blind?

4 min bloggen

2010-10-30T20:51:00.002+02:00

Hallå världen!
Det är lätt att hålla huvudet högt i medvind, men som det sades: Poke him with a stick and watch hiss bollocks grow, but put him in a ring and he shits himself.
Vad som är och inte är dikteras av de små nyanserna i vardagen som i vardagslivet knappt noteras, men i ett dike bombarderat av stalinorglar blir det du längtar efter mest.
Situationen dikterar vad du gör och vad som händer, inte du.

Jag ska gå nu. Situation, aktion, resultat.
Fridens!

One of those days

2010-10-21T04:00:00.000+02:00

Open

2010-10-17T11:18:00.001+02:00

I have more respect for a man who lets me know where he stand, even if he is wrong.
Than the one who comes up like an angel and is nothing but a devil.
Malcolm X Oxford Union Debate (December 3, 1964)

Dagens tips

2010-10-16T01:45:00.002+02:00

Vem sade att ny teknik är av ondo? Inte jag i alla fall. För den nya tekniken har renderat mig med ett nytt busskort från de goda människorna från SL.
Japp, jag sumpade kortet för första gången på mycket länge, men som tur är så hade jag kvar kvittot från laddningen av resor vilket gjorde det lätt att spärra det gamla och återfå det gamla på några dagar.
Min vän Niklas såg dock ett problem med detta i och med att han förvara kvittot och kortet på samma plats.
Ack dessa så svårlösta I-landsproblem...

Såna floskler

2010-10-12T00:19:00.002+02:00

Tittar på Agenda och ett klipp med Margot Wallström rullar där hon besöker en by i Kongo som FN-utsänd. Hon filmas då en kvinnan som våldtagits förklarar den misär de lever i.
Man klipper sen och programledaren säger: Nu är Margot Wallström tillbaka i Karlstad och en intervju börjar rulla.
Margot bedyrar att den situationen som nu uppdagats ligger högst på FN's agenda och så vidare.
Tyvärr klingar dessa ord tomt och efter att ha sett hur FN agerar i nationella ärenden får du ursäkta om jag är lite skeptisk.

Visst, en västerländsk person har fått se det rövhål som många delar av världen är, men då FN-delegater skickade från sina länder agerar i egenintresse lär det dröja ett tag till innan något händer.
FN började som många andra idealistiska idéer som något som världen behöver, men har successivt besudlats av kapitalismen och byråkrati.
Det jag i mångt och mycket baserar detta på är organets agerande i länder som inte är viktiga av geopolitiska skäl eller är rika på naturfyndigheter får mycket sällan hjälp.

Kalla mig cynisk, men motbevisa mig först.

Dags att ge upp

2010-10-07T19:38:00.002+02:00

Va? Vad är det du säger? Ge....upp? Jag tror inte på det.
Ok, ok, hold your horses. Får jag säga VAD det är jag ger upp innan du spårar ur?
Jo, det jag tänkte säga innan jag blev avbruten var att jag nu ger upp min "inget busskort"-streak.
Det har gått nästan 6 månader sen jag köpte mitt sista busskort.
På det har jag alltså tjänat ca 3500 kr (räknar av för några bussremsor och enstaka resor som gjorts)
Det känns ändå rätt bra plus att jag fått en hel del motion på köpet.

Varför jag gör detta är rätt simpelt, det blir kallt i Sverige på vintern. Visst, det GÅR att cykla året runt, men jag finner ingen glädje i att ge mig ut på cykeln när det är -20, plus att mina däck som är ca 1 tum breda inte gillar snön.

Vi ses i sommar Bettan!

Ps. Jag vet att jag inte tjänar, utan sparar 3500 kr, men jag ville bara se om du skulle haka upp dig på det genom texten. Ds.

Reaktionära Sverige

2010-09-24T15:29:00.004+02:00

Det är intressant att se hur svensken och Sverige reagerar vid stora förändringar och händleser. Vi har verkligen blivit medias kopplade samhälle.
Valet går väl kanske inte att undvika, men händelseförloppet är ändock detsamma.

Du har en händelse, eller ett fenomen som det går att motverka, men ingen gör det.
När det sen blir faktum att det verkligen hänt börjar svensken med en sällan skådad frenesi försöka överträffa sin granne i reaktionär självgodhet.
Var var alla dessa svenskar när det började uppdagas att SD verkligen hade en chans att komma in i riksdagen?
Hur många debatter om invandring och rasism hade vi under valet? Jag såg inte en enda. Allt handlade om arbete och skatter.
Min teori är att inget parti vågade profilera sig i frågan med den överhängande risken att tolkas som invandrarfientligt, eller för den del lova för mycket. Alla såg hur mycket skit Jan Björklund fick när han föreslog att alla som kommer till Sverige skall lära sig svenska och frågan om slöjförbudet.

Vi har blivit så rädda för att stöta oss med andra kulturer att frågan blev en för het potatis. Ingen tog i den och då fanns det bara ett parti som framstod som ljuset för många. Om du då förlorat jobbet eller har en knackig ekonomi eftersom arbetsstödet försämrats, vem ska du då skylla på? Invandrare såklart. De kommer ju hit och tar våra jobb.
Det behövs en syndabock och då är "dom där" perfekt att skylla på.

Jag är övertygad om att de som röstat på SD hade gjort något annat med sin röst om de hade fått se HELA deras valprogram. Vad säger de om miljön? Hur ska vi rusta Sverige inför framtiden? Har de någon budgetprognos?
Men nu fick de vara det bespottade partiet som stod för "Sveriges bästa" och den svenska kulturen.

Så kom inte här i efterhand med putsade medaljer och rest ragg. Du kunde ha gjort något innan, men gjorde ingenting. Du kunde ha ställt fler frågor om ditt partis åsikt, men gjorde ingenting.
Det är lite som att bli sur för att äggen du har i fickorna gått sönder när du brottats.
Det behövs en förändring i öppenheten i samhället. Vi måste våga fråga och ifrågasätta saker utan att för den sakens skull bli kallade öknamn. Problemet är också att när det väl förs en debatt på TV om rasism och invandrig, då tar man in två personer med rakt diametrala åsikter om frågan som inte kan diskutera frågan, utan det blir pajkastning som slutar på fritidsnivå med:
-Aaa, men vet du. En gång så fick en kompis till mig inte ett jobb bara för att han är invandrare.
-Men min kompis Håkan då? Han fick inte jobb för att de ville ha någon med invandrarbakgrund.
Det är så långt ifrån lösningen man kan komma. Och lösninen lär dröja. Jag hoppas dock att vi finner en...och snart.

Men bara för att klargöra en sak och med en följdfråga. Jag är emot rasism, barnborr, äldre människor som dör pga. undermålig vård våldtäkt, gatuvåld, dålig cancerforskning och abortförbud.
Var hämtar jag ut min knapp att sätta på kavajslaget?

Vardagslyx

2010-09-24T13:23:00.002+02:00

1) Sova utan att ställa väckarklockan
2) Delikatesskinka
3) Gå en hel dag utan att höra orden skandal, chock eller kris.

Off topic så trodde jag vad ordet tonalitet betydde tills jag slog upp det i SAOL. Hur kan en förklaring komplicera något? Jag vet inte, men så blev det alltså inte.
Också kan jag rekommendera REO Speedwagon. Mycket smått och gott. För er icke invigda så finns de på Spotify, go nuts.

Dags att se lite längre

2010-09-19T23:18:00.002+02:00

Det har idag varit val och som väntat vann de borgliga partierna.
Vad drar vi för slutsats av detta?
Svenskarna har tydligt tagit avstånd från socialismen och röstat för kapitalismen. Jaget före laget alltså. Är du stark och kan ta hand om dig själv, great. Men om du blir sjuk eller inte kan försörja dig tycker svenskarna alltså att dessa personer får skylla sig själv.
Det som har gjort Sverige till den säkra och trygga nation som den varit i alla år håller på att suddas bort.
Men det är väl oundvikligt antar jag. Männskan är barbarisk och grym, så är det bara.
Jag kan hålla med om att det är för jävligt att folk utnyttjar ett bidragssystem, men då det hjälper en stor massa är det i mina ögon värt att ha det så för att alla ska kunna leva ett drägligt liv.

I en tidigare blogg har jag säkert tagit upp det att människan kommer göra som alla andra djur, dvs vad som helst för att överleva.
Varför tror du att brottsligheten i USA är så hög? Stora sociala skillnader är det som i största utsträckning gör människor till brottslingar tror jag.
Har du inte pengar till mat för dagen gör du vad som krävs för att ordna pengar.
Är det så vi vill ha det i Sverige också? Tydligen.

Sen har vi Sverigedemokraterna. Jag läser många inlägg på Facebook där mina vänner förkastar detta parti och inte förstår varför människor röstar på det partiet. För det första, det är dags att ta detta på allvar och börja föra en dialog om varför människor ogillar invandring.
Partiet skall absolut tas på allvar, inte bara som fotnot i historieböckerna. Inse att partiet är det 3:e största i många kommuner i Skåne. Det är där de har sitt fotfäste, även i stora städer som Helsingborg. Här kan du se valet kommun för kommun.
För det andra, vi i Sverige har inte samma starka nationalistiska känsla som tex. Norge eller Frankrike. Detta vill jag härleda till att vi aldrig varit ansatta där hela landet behövt enas.
Detta har då exploaterats och det största beviset på detta var när elever som gick ut skolan förbjöds att sjunga nationalsången för att den ansågs vara rasistisk.
Frågan "är du rasist" svängs runt som ett politiskt slagträ och är för mig en mycket allvarlig anklagelse.
Jag har tappat räkningen på antalet gånger jag blivit anklagad för att vara rasist då det hänt ett otal gånger på jobbet.
Då jag försökte påtala att jag blev kränkt av detta blev det sopat under mattan. Ingen vågar röra det. Jag likställer frågan med att jag kallar någon för t.ex. svartskalle. Är jag rasist? Det är inte upp till mig att bevisa, det är upp till DIG att bevisa. När frågan ställs är det den enda gången du är skyldig tills motsatsen bevisats. Det är lite snett.
Det ironiska i det hela är att de människorna som dessa främlingsfientliga personer vill sparka ut bland annat är dem som kom till Sverige på 50- och 60-talet och hjälpte vårat land att växa.
Om vi för en gångs skull leker med tanken att ALLA som inte har, säg 2 generationer svenskt medborgarskap, ett svenskklingande efternamn eller ljus hy skulle sparkas ut, vilka skulle då bli kvar? Jag skulle med mitt holländskt klingande efternamn sitta på båten.

Så istället för att bara förkasta Sverigedemokraterna är det kanske som sagt dags att börja föra en dialog om invandring? Ca en halv miljon svenskar stödjer deras politik, det säger en hel del.
Tyvärr tror jag att vi kommer fortsätta vara rädda för att prata om det i vår rädsla för att bli kallade rasister.
Så länge som de som röstar på detta parti rör sig i det fördolda kommer läget inte förbättras. Det ska vara ok att säga att man röstat på SD. Det är först då en dialog kan börja föras och vi kan fråga dessa personer varför de gjort det val de har. Men i nuläget när partiet inte ens kan hålla torgmöten utan att bli trakasserade kommer problemet att kvarstå.
Ignorans försvinner inte med våld. Den försvinner med information. Och så länge du har någon som hela tiden viskar i ditt öra att invandring och invandrare är något dåligt är vi i ett dödläge.
Inneslutning och alienation leder aldrig till några framsteg.

På den höga hästen igen

2010-09-18T00:37:00.003+02:00

Jag är lite less på alla dessa sociala manifestationerna som folk ger sig i kast med. Det är så självgott att jag nästan spyr på det. Som att till exempel helt oförhappandes, utan att ämnet kommit på tal, fördöma t.ex. pedofili eller trafficking.
Behöver detta verkligen förmedlas till din omgivning?
I mina ögon är det bara en självgod gärning som endast görs för att boosta ditt eget ego.

Jag skulle ha mer respekt för en person som erbjöd en lösning eller åtminstone baserade sina uttalanden på någon sorts fakta, än att man helt sonika fördöma någon.
"Alla pedofiler borde kastreras" är väl den klassiska käpphästen. Redan där har vi ett problem - generalisering. ALLA! Inga undantag, vi ska ha en häxjakt utan dess like.
1 strike you're out. Ett misstag, hur förkastligt det än är, and you're out.
Är det så långt vi kommit från 1400-talets häxjakt där en bunden kvinna som flöt var häxa och en som sjönk.....hon sjönk.
Sedan följer vi bokstavligt talat upp den meningen med att proklamera vår egen förträfflighet genom att vi byggt ett modernt samhälle där vi lever i harmoni. Och du står för alla de här "rätta" sakerna för att visa att du passar in och kanske t.o.m. ser dig själv som en ledstjärna i många fall.
Men innerst inne är vi exakt samma barbarer som slagit ihjäl varandra i tusentals år. Det enda som skiljer oss nu från då är att vi raffinerat vårt sätt att göra det på.
Med detta som bas är det också då rätt säkert att sådana beteenden som pedofili, rasism och över den breda fronten utnyttjandet av en svagare människa med stor sannolikhet kommer att fortsätta.

Därför ställer jag fråga om du nu vill särskilja dig från dessa barbarer och hänsynslösa människor, var är denna harmoni i dig och känsla för rättvisa finns när du yppar sådana generaliserande ord?
Är du verkligen en så pass mycket bättre person?

Obehagligt

2010-09-17T10:22:00.002+02:00

Är det någon som sett Försäkringskassans reklam på nätet? Den när en kamera filmar från midjan på en medelålders man i bar överkropp som ligger och småler.
Varför ler han på det där sättet?
Varför har han bar överkropp?
Varför är det filmat längst med kroppen så det känns som att man har ansiktet vid hans gren?
Det är högst obehagligt på så många nivåer.
Här är klippet (de första 13 sekunderna)

Det var länge sen

2010-09-15T19:21:00.002+02:00

Det är inte var dag man snubblar över en actionfilm som faktiskt håller måttet.
Jag var och såg Salt förra veckan och i förhållande till de flesta andra filmerna jag sett på bio tidigare var manuset välgjort för att vara en actionfilm, om än med några tankevurpor, men det hör väl till numera.
På en skala från 1-5 får den en stark trea, snudd på fyra, men längden, vurporna och dess ändå rätt linjära story får den att inte riktigt nå upp dit.
Rekommenderas som en habil söndagsfilm och säga vad man vill om Angelina Jolies förehavanden, eller ska vi säga påstådda förehavanden, hon ser jäkligt bra ut även när hon inte försöker göra det.

Kluven

2010-09-15T19:10:00.002+02:00

Det här är nog första gången som jag är lite kluven vad gäller vilket parti jag ska rösta på.
Anledningen är att polariteten mellan partierna drastiskt skiftat. Det är inte längre lika stor skillnad mellan blocken.
Sen tycker jag inte att någon partiledare är avsevärt mycket bättre än någon annan.

Jag har börjat luta mot det röd-gröna eftersom mina värdegrunder är närmast deras. Men samtidigt är jag för kärnkraft och där går det tvärtemot deras politik.
Varför jag är för kärnkraft? Det är den renaste energin som går att få med ny teknik. Men eftersom Sverige inte kunnat enas om vi ska satsa på det eller inte, så är vår teknik förlegad.
Ny kärnteknik använder varken berikat uran eller kylbassänger, vilket gör den mycket säkrare och bättre för miljön.
Att bara säga att det skall avvecklas och att vi ska satsa på annan energi är lite för vagt.

4 dagar kvar....vi får se.

Står det verkligen 0-0?

2010-09-12T23:23:00.002+02:00

Det är ett valår och fläsket flyger som grisar med vingar.
Som vanligt är jämlikhet ett hett ämne och det är klart att det är något att eftersträva.
Men om jag hör att förslaget att legislera könskvoteringen kan bli realitet, då lägger jag ner. Det fel på så många nivåer att jag inte vet var jag ska börja.

För det första, hur kan ditt kön vara något som gör dig mer kvalificerad för att utföra ditt arbete?
Jag förstår att det man försöker komma åt är "gubbarna" som håller varandra om ryggen i olika styrelser, men en könskvotering är verkligen att skära av näsan för att dölja ansiktet.
Sedan undrar jag varför det bara gäller styrelsepositioner och platser på valsedeln? Varför berör det inte andra yrken?
Sist jag kollade var det inte någon som ylade särskilt högt för att få in kvinnor i armén till exempel.
Jag är mycket nyfiken på vad FI till exempel skulle säga om vi hade kvar allmän värnplikt och om det även skulle gälla kvinnor?

Sedan kan vi verkligen hårddra det och ställa fråga om det verkligen skall vara så att kvinnor och män skall tävla på lika villkor, varför då inte göra det inom idrotten också?
Det är ju trots allt lika villkor som gäller och i mina ögon är det verkligen att plocka russinen ur kakan om man väljer och vrakar i vilka lägen det skall vara jämlikt.
Kan du se rubriken? "Hanna Ljungberg könskvoterad in i Milan, Zlatan petad."

Det är inte särskilt troligt att det blir realitet, men jag gillar att leka med tanken.
Det finns en scen i American history X där en brandman talar om att två svarta killar fått jobbet som brandmän över två andra som var bättre. Nu har han två inte lika kvalificerade killar som ska skydda honom om något går fel.
Om vi bortser från det rasistiska inslaget i det som han säger så är det just det som jag fiskar efter. Att någon som är mindre kvalificerad får ett jobb pga. sitt kön, sin sexuella läggning eller sin etnicitet t.ex.
Är du kvalificerad och duktig på det du gör kommer du att lyckas, det är jag övertygad om. Vilja kombinerad med kompetens förlorar väldigt sällan.

Sen kan man också ställa frågan om en person vill bli inkvoterad. Jag skulle definitivt inte vilja bli det.
Men som sagt, det är ett bra mål att sträva efter, men jag tror att modellen att skynda långsamt är den som gäller.
Och som jag tidigare nämnt, om kvinnor betraktas som offer eller svagare förblir den bilden intakt. Sådana saker som internationella kvinnodagen och förväntan att män ska hålla upp dörrar eller bjuda på drinkar bygger på det och måste bort innan en förändring kan ske.
Kvoteringen sänder exakt samma signaler. Vi får se vad tiden utvisar.

Den där speciella känslan

2010-09-12T04:58:00.002+02:00

Som den lätta sommarbrisen som smeker in över din hjässa när du reser dig ur Neptunus domän för att återigen ge dina lungor en doft av frihet, så känns också känslan igen.
Den är skön, men ack så förrädisk. För det är så lätt att bli kär i en känsla eller ett sinnestillstånd när dem egentligen är de mest fåfänga av känslor som kan äntra ditt sinne.
Och det kan tyckas aningen hycklande när jag säger att jag allt som oftast känner mig rätt nöjd med att svida upp mig, även om det är för ett kort ögonblick.
Som sagt, det är fåfängan i dess mest nyckfulla form, men ack så skön den är.

Låtom oss nu inte gå händelserna i förväg genom att låta Belsebubs klor få fäste i vårat kött, utan låt oss säga att det är något som kan hända oss alla och att det inte är en känsla av överlägsenhet som tar besittning i de små grå.
Det som inträffar är enbart ett litet fyrverkeri av eufori som också avspeglas i mitt sätt att vara.
Men som alla fyrverkerier förtas stjärnglansen så smått om den nyttjas för ofta. Och även fast jag inser att argumentet för att klä sig aningen mer casual kan anses tunt, så är det som alla lögner, en chimär som håller inom en viss överskådlig framtid.
Och nu kommer frågan när du skall slå denna bild i kras och därigenom per definition ta ifrån mig min dröm, men sen också, förhoppningsvis, öppna en ny dörr.

Kalla mig Ikaros, vill du ta ifrån mig mina vingar?

Should I give up?

2010-09-09T23:54:00.002+02:00

This song has really stuck and I very much enjoy it.
But being the way I am with music, I rarely listen to the lyrics, it's the beat and the voice as an instrument. Listen to it and continue below the video.

-Should I give up, or should I just keep chasing pavements.

The two words that stuck are give and up. On my way home from practice in the autumn cool night on my bike, dead tired, I started to think about that term, giving up.
And to this day, that is one thing that I very much despise. Whatever it is, if you have a breath in your body and a chance to make it, you have to go for it.
In my mind, if you give up, you might as well cash in your chips and be on your way.
The only two things I've found to be bad with this way of thinking is that sometimes I'm too persistant and that I find myself most of the times wanting to have the last word.
But I guess that's my cross to bear and I'd rather carry that cross than not be in the game anymore.
The funny thing is that today, after my bike ride, I opened a note from a friend which read a positive attribute about me. And I swear that I hadn't read it before the thought popped into my mind, but it said: You're brave and fighter. You don't give up.
In the words of the jolly sailor Pop-eye: I am what I am.

And I am not a quitter. Once more into the breach dear friends.

Solen faller

2010-09-05T23:59:00.002+02:00

Utsikten från mitt fönster har blivit en dunkel och kall vy. Ännu en sommar har passerat och tiden spelar ett spel som är lika omöjligt för oss att vinna som det Antonius Block gav sig i kast med.
Den omissigenkännliga bittra smaken i munnen består oavsett hur många söta drycker jag än dricker.
De sista halmstråna glider mig ur händerna och den dåraktiga önskan att ha nyttjat sommardagarna på ett bättre sätt rör sig i tankarna likt en orm i gräset.

Vad stundar härnäst? Jag antar att om jag visste det så skulle de skrivna raderna innehålla ett annat budskap.
Stunder av glädje kommer åter likt dagens gryning. Min önskan om att få skriva om historien är alltjämnt en futil sådan.
Igår kom och gick, men där filmen tydligt har visat ordet "slut", hänger tankarna kvar, lite som för att säga nej till hur det som skett utspelat sig.

Så kom bara höst, kom. Kom bara Bore, kom. Försök gripa dina blåa fingrar kring min hals och jag skall fördriva dem med ett leende på läpparna en dag i sänder.
Du må ha kraften att ta solens röda smekningar ifrån mig, men det är också allt.

Game winners

2010-08-31T23:44:00.003+02:00

Första träningen. Förtydligande, första basketträningen för säsongen. Hur fan ska det gå? Kommer jag ens träffa ringen?
Det visade sig vara en bra turn out och nivån har blivit riktigt bra.
Vi kommer igång och som den rutinerade liraren man är börjar man med att sätta upp de andra lite, känna sig för. Men sen börjar några passar hitta fram, en retur tas och en och annan halvdistansare börjar sitta.
Så halvvägs in på träningen börjar självförtroendet att växa en smula.

Så kommer den där jämna matchen som man inte vill förlora. Vårat lag ligger under med 8-10 och en trea will seal the deal eftersom vi spelar korta matcher till 11. Jag får en pick, han går under screenen och jag har en hyfsat ren trea. Boom, pow, swish!
11-10 och en kort walk of fame med high fives.
Förutom att sådana skott ger lite mer självförtroende är det knappast något som kommer registreras på stjärnhimlen eller skrivas om i tidningen.
Så varför ens ta upp det?

Well, först det uppenbara, glädjen.
Men sen är det också känslan av att ha klivit fram i ett viktigt skede av en match och genom mitt agerande sagt: Jag tar på mig ansvaret för om vi vinner eller förlorar. Lyckas eller misslyckas.
Och med en stabil know how tror jag inte att jag någonsin skytt att göra det. Oavsett i vilken aspekt av livets gång vi talar.

-If you don't shoot, you don't score. Wayne Gretzky

Nu ska jag bara ta han om min ömmande kropp, men som det heter.
"Wounds heal, chicks dig scars and glory lasts forever."
Ja lite over the top med klichéerna, men vad ska man göra? Skriva nya?
Förslag emottas gladeligen men tills vidare vill jag bara att ni minns den gyllene regeln - sagga* inte!

*sagga, eller sagga av betyder att man backar av en bit från spelaren du spelar försvar på.

Red anm. Jag tänkte länka ordet sagga för att slippa skriva förklaringen, men gick bet. Då testade jag att googla "sagga av". Resultatet? Testa :D

Red anm. 2 Jag ogillar smileys i texter, men gör i detta fallet ett undantag.

Janis Joplin - One Night Stand

2010-08-31T00:56:00.000+02:00

It's been a while since there was some Youtube, so why not let Janis take the reigns for a while. Nice song to chill in the evening with.

Seratoninbrist

2010-08-30T00:17:00.002+02:00

Det var dags för dagens medicintips och denna gång handlar det om seratoninbrist.
Om du har ett underskott på seratonin kan det leda till tex. depression. Men de flesta som får det kan härleda det till att det intogs alkoholhaltiga drycker.
Eftersom depåerna töms i samband med alkoholintag och den glädje du känner kommer från att ämnet utsöndras får du då också ett underskott dagen efter.
Detta är anledning till den så kallade bakisångesten. Enkelt sagt så är det sällan det du gjort som skapar det, utan alltså en kemisk reaktion i kroppen.
Så nästa gång du funderar på att göra något drastiskt när du är bakfull, vänta med det. Ditt omdöme är fördunklat och att vänta en dag är nästan alltid det bästa.

Eller så kan du idka avhållsamhet från alkohol. Men om du inte kan göra det, kom då ihåg att ta denna time out dagen efter.
LÄGG.....NER....TELEFONEN!!

Beroende

2010-08-27T21:09:00.002+02:00

Jag måste faktiskt erkänna att jag blivit beroende. Det började med att jag unnade mig det lite nån gång i veckan, men aldrig så mycket att jag inte hade kontroll över det.
Men sedan hittade jag den större glädjen i det och började använda det mer och mer.
Nu går det nästan inte en dag då jag njuter av det och doserna ökar och ökar.
Vad är det som händer? Det enda jag är glad över är att beroendet än så länge inte påverkar varken mitt privatliv eller mitt arbete, men vem vet, snart kan det hända.

Jag vet att jag borde sluta med det och när jag gör det säger jag att imorgon, då blir det andra bullar. Men det blir inte så. Jag fortsätter in i fördärvet trots att jag vet bättre.
Hur gör man för att sluta använda snooze-knappen???

Sett och hört

2010-08-24T18:36:00.003+02:00

Observationer på TV:

Varför är det alltid en indisk student som blir räddad av livräddarna på Bondai beach?

Varför är det alltid en kille med flipflops, en strumpa, halvrökt cigg och ett skitigt wifebeater linne som försöker snacka sig ur en knipa på Cops?

Finns det någon serie där tonårskillen i familjen är smart, pluggar och populär? Och varför är dottern alltid antingen smart eller snygg/populär? (Family guy, Simpsons, 2 1/2 men, Våra värsta år, Unhappily ever after)

Ungefär som de flesta svenska skådespelare är stöpta i scenskolans omisskännliga form, är nästan alla programledare detsamma. Nepotism över kompetens over and over again.

How you like them apples? POW - right in the kisser!

Reunion

2010-08-20T23:02:00.004+02:00

Det börjar vankas en återträff.
Grundskola, gymnasium, lumpen? Bättre upp.
Med en lång och diger coachkarriär har jag lärt upp en och annan spoling till att bli en rätt dräglig basketspelare. Det jag kan skryta med är 2 spelare som spelat i Europa och en i högsta ligan i Sverige.
Deras bedrifter till trots så nämner jag ändå min näst största bedrift i nästa andetag även fast den gör mig minst lika stolt.
Utav spelarna som jag coachade i mitt första lag blev samtliga coacher och några är fortfarande aktiva medlemmar i olika basketföreningar.
Och i flera av de följande lagen blev flera spelare coacher.

Att kunna återförena nästan en generation basketspelare från område jag var verksam i skulle vara magiskt för min del.
De äldsta får mig att känna mig rätt gammal även om jag var rätt ung när jag antog mig dem. Och de yngsta har just börjat knäppa upp sin första kalla skummande (åtminstone lagligt)
Jag hoppas att jag en dag återfinner gnistan att coacha igen, men just nu ligger den på is.
Jag är stolt över mina guys för jag vet vad jag tagit dem igenom/utsatt dem för. Men samtidigt vet jag också vad de kunde ha varit.
Inte för att jag tror att någon som läser denna text kommer ta notis över detta, men jag vill ändå tippa hatten i Christer Corpi. Christer var länge synonym med Svensk boxning, men efter att han hängde upp handskarna jobbade han länge i Östbergaskolan och gjorde ett jobb som många på skolan och på högre intsans aldrig förstod storheten i.
För mig är det en ära att ha fått hjälpa honom coach basket där jag stod för know how och han för jävlar anamma.

En svunnen tid, men om inte allt för mycket har ändrat sig så står det fortfarande en SM-buckla vid Östbergaskolans bibliotek med två blonda, vältränade coacher som utstrålar stolthet över ett lag som just vunnit skol-SM.

Some things they can't take away from you!

Faith

2010-08-20T01:03:00.003+02:00

During just one day, I've seen shows about racists posing as honest politicians, pedophiles and a kidnapper keeping a woman as her slave for years.
The world is a fine place and worth fighting for.
What world was Hemingway talking about?

Gammalmodigt?

2010-08-19T19:14:00.003+02:00

Jag kanske är lite snäv i vissa av mina ageranden.
Som det tidigare etablerats, är min gråzon rätt begränsad, men den växer så sakteligen.
Det som jag inte ser som en gråzon är när du har ingått ett muntligt avtal med någon.

För att ta ett uppenbart exempel först.
Du stämmer träff med någon som sedan inte dyker upp eller svarar i telefon.
Jag tolkar en överenskommelse att höras av via telefon vid ett senare tillfälle på samma sätt. Att då inte svara i telefon eller höra av sig samma dag eller åtminstone dagen efter med en förklaring är i min bok tämligen ohövligt.
Ditt ord och ditt agerande är det som definierar vilken sorts vän och medmänniska du är.
Frågan blir följaktligen huruvida en person är pålitlig eller inte.

Sedan har det uppdagats för mig att inte hela världen målar sin tavla med samma pensel som mig. Det som jag ser som viktigt anser en annan person trivialt.
Detta har jag full respekt för, men det får då också ses som en nivåsättare.

Word!

Getting well

2010-08-18T13:35:00.002+02:00

When sick, I always follow these rules.

1) Stay clean.
You tend to forget to shower, change clothes and brush your teath when you're sick - don't!
2) Eat!
You lose your appetite when you're sick, but you have to nurish your body to fight the infection.
3) Drink!
You usually take some kind of medication, which drains the body off fluids and along with your appetite, you don't feel thirsty the way you do when you're healthy.
4) Change linnens
Goes along the same lines as "stay clean"
5) Don't overuse pills/medicine.
The body is well equipped to handle the illness without any outside help.

I've kept myself busy for a few minutes, now it's back to the covers.

I met a boy....

2010-08-14T03:40:00.003+02:00

One of my favourite movie passages is from "The basketball diaries" where Leo DiCaprio says:
It was a dream, not a nightmare. It was beautiful dream that I could never imagine nods. I saw this girl next to me. Who wasn't beautiful until she smiled. And I felt that smile come at me in heatwaves following. Soaking through my body, and out my fingertips in shafts of color. And I knew somewhere in the world, somewhere, that there was love for me.

Why I thought of this passage, is because of a guy that talked about his troubles with the world, and I could relate to these words even though I hadn't walked a mile or even a single step in his shoes.
The smile that the guy needed was a bigger one than the one I could offer him.
My friend asked me why I kept letting him take up my time, but to me it was obvious that just hanging out with the dude would help a lot.

He was still in school, doing drugs, had a father who beat him and a drunk for a mother. Talk about not having the odds on your side.
I don't know what he was on, but the pure rage that he displayed over the situation and mainly over his fathers abuse was something so raw, so.....frightening.
All I could think was how does someone cope with this every day and at such an early age?
I would like to think that my words helped him, but in all honesty, I don't think it was even a drop in the ocean.
Love is a beautiful killer and I'd like to hear how a believer in god justifies that someone is forced to live with such a fate like that.

Side bar: I really recommend "The basketball diaries" with Leonardo DiCaprio. Awesome film and if you're too cheap to buy it, it's on Youtube divided into 10 parts. Here is the link to part 1. Enjoy!

Top 10 Most Skilled Hockey Players Of All-Time [Part 1/2]

2010-08-10T22:08:00.000+02:00

#6 - Mannen, myten, LEGENDEN!!!
Otippat att det är många ryssar med.

Fusk!

2010-08-10T21:24:00.002+02:00

Det är för mig helt ofattbart hur en person kan fira en vinst som presteras genom fusk.
För att ta några snabba exempel som jag tror alla känner till. Johan Muhlegg, Ben Johnson och Finlands skidlandslag.
Hur man som idrottsman kan fira en vinst där du tävlar i samma sport, men inte på samma premisser är helt absurt för mig. Det är som att starta 97 meter från mål, istället för 100.
Men som allt annat här i världen, vissa saker får jag helt enkelt acceptera därför att vissa människor inte har samma ideologi.

För mig är en sådan vinst besudlad och jag skulle inte ens ha en sådan medalj framme då den bara skulle påminna mig om det jag gjort.
Det är därför vissa sporter i mina ögon är döda. Vissa pga. doping, vissa pga. ideologiskt fusk såsom mutor och filmningar.
Nyligen spelades VM i fotboll och det som stör mig förutom själva filmningarna är att domarna är de som hängs ut om något blir fel.
De ska alltså i varje situation göra en ögonblicksbedömning om en spelare fuskat eller inte. Det är dömt att misslyckas.

Jag ville nästan säga att det är dags att sätta schack som den ultimata sporten där det är rent spel. Sedan slog det mig att om jag inte missminner mig så får man inte ta lugnande medel i schack heller.
Allt är tillåtet i krig och kärlek sägs det. När lägger vi till sport (om du kommer undan med det dvs) i den meningen?

Just a question

2010-08-09T22:58:00.003+02:00

Am I the only one who in a case of spiral stairs apply the rule "up-side has the inside"?
That meanst that the person walk up walks closest to the middle pole.
Why? Because it is much easier for someone walking up to plant their feet.

In my world, that's an unwritten rule like the one that you stand on the right in an escalator.

Cheeseburger thinking

2010-08-06T19:25:00.002+02:00

I'm going to use this analogy to describe a way of thinking without thinking. What I mean is that it's a quick thought that sounds good, but in reality isn't.
In this case I once again find myself using Facebook and this time it's the group "show the identity of pedophiles so that we can protect our children".
Clear and cut, what can be wrong with that? A monster has commited one of the world's worst crimes, why should that person have any rights?

First off, if this person is a convicted pedophile, punishment has been given and time has been served. But is he/she branded for life because of this? So I ask you again, hasn't this person served time and is now afforded at least the chance to try and live a normal life? How will they lead a normal life if everyone in their neighbourhood has them pegged as a pedophile?

Second, how many people will carry this book or list of people with them, and while out with their kids try and match faces to the book?
It is much more plausible that it will spawns vigilanties that will persecute these people and harass or even assult them.

So please take a moment the next time you hear one of these leading questions or statements. If a person has served their time, they should be afforded the same rights as anybody else, no matter how heinous the crime.

The two reasons why I feel this way is that even if the system is flawed, it is the one we live by, and therefor abide by. Second is the thought that hit me, that if someone molested my sister when she was younger and I found out who they were....
I don't want to speculate any further, because that is a dark path, but it would have been bad.

Jan Stenmark

2010-08-06T10:41:00.006+02:00

Jag måste bara slå ett slag för denna eminenta serietecknare. Visst, ibland lite avig, men allt som oftast fantastisk rolig med bara en serieruta. Här följer 4 axplock.

1) Ni som känner mig vet att jag inte är hammarbyare, men den här tilltalar på en annan nivå.

2) Bara skev och rolig på ett makabert sätt

3) Chauvinisten i mig måste ju få sitt

4) Något att tänka på för alla SD'are som drar alla över en kam.

Sen finns det en som jag inte hittat som jag får beskriva. En mamma och hennes son leker med färgglada ringar och i bakgrunden kommer pappan in med en ännu mer färgglad sombrero och maracas i handen och undertexten lyder något i stil med:
När vi äntligen lyckats ha lite mer kul kommer pappa hem och bräcker oss ändå.

2 ears and 1 mouth

2010-08-03T22:46:00.002+02:00

I recently tried to go against my inclination of speaking more than listening.
This left me with 2 realisations.
First, people ramble more than you think. And second, please don't let this be true about me - they repeat themselves quite a lot.
Even though it was eye-opening, don't hold your breath or start rambling when I'm around, it was an experiment. On the other hand, if you hold your breath, you can't speak.
Catch 22 again and again.

Pride

2010-07-30T22:11:00.004+02:00

Just nu pågår Pride-festivalen som bäst på Gärdet. HBT är numera ett uttryck som var man nyttjar och är införstådd i. Jag skulle säkert kunna googla det, men om jag minns rätt är festivalen en hyllning till en klubb för bögar och flator i New York som efter en lång tids trackasserier gjorde motstond mot polisens påhopp.

Jag kan villigt erkänna att jag var en av dem som var ung och indoktrinerad som använde bög som skällsord och något att rädas.
Det var faktiskt en av mina äldre kusiner som först sådde ett frö vid ca 14-15 års ålder då han upplyste mig om att jag hade en person i familjen som vara homosexuell.
Det vattnade ur orden bög och flata rätt snabbt.
Succesivt med att orden "öh" och "bah" byttes ut mot några med lite mer eftertanke så kändes hela homofobin rätt korkad.
I början kunde jag säga: Det här är min vän A, han är bög.
Men nu måste jag likställa det med att säga: Det här är min vän A, han har körkort.

Visst kan jag tycka att det är lite over the top i Prideparaden när folk klär ut/upp sig. Men det är deras val och jag ogillar dem för att de försöker sticka ut för mycket, inte för deras läggning.
Eftersom ett försvarstal alltid krävs när man yppar sig som jag gjorde så kan jag bara dra en analogi till hur jag ogillar idrottsmän som ska showa för mycket, istället för att bara försöka vinna.

Och om någon försöker använda argumentet "Men, om alla var homosexuella på jorden skulle människan dö" så vet jag inte om jag ska skratta, gråta eller döda dem.
En mycket osubstansierad siffa säger att människan ökar i antal per 300.000 i veckan.
Jag tror vi kan klara en och annan bög och flata, inte sant?

Go home!

2010-07-30T22:00:00.003+02:00

This song made me think.
This whole thing with hostility towards imigrants is nothing new. There are two basic drives within humans that will make this a never ending fact.
First off, the phrase "we were here first" will not be eradicated.
Second, our instict to move, to seek new things will most likely never change.
And then you add our inability to resolve conflicts peacefully. I don't think there is any other creature on this earth that kills itself the way humans do.

So right there you have the core of the problem.
No, I'm not trying to be a smart ass or a dooms day prophet. I'm just laying out the facts.
The solution is for people to buy in to what we are and how we can co-exist.
However, reaching out to, what is it 5 or 6 BILLION people and especially the narrow minded ones is, to say the least, an uphill task.
So I can't tell you or anyone else how this is going to work. Right now I think religion, greed and ignorance is winning, but to give up - never.

It will all come down to which of the two that will win. Our ability for compassion or our ability to destroy ourselves. Right now, it's pretty much a one horse race I'm afraid.

Balls of steel

2010-07-30T00:08:00.002+02:00

As most of you know, I follow the NBA quite closely. Every year there are free agents (players without contracts) who try to make the most out of their opportunities and increase their salary.
This year, one of the biggest starts of the game, LeBron James was a free agent and opted to go to the Miami Heat, leaving the Cleveland Cavaliers and their fans devastated and with a, to say the least, mediocre team.
The owner of the Cavaliers was fined 100.000$ for his comments about LeBron and within hours there was a fund raising money for the fine. The money was chipped in by Cleveland residents who supported Dan Gilbert the owner and what he said.
The HUGE Nike banner with LeBron on it that was seen in downtown Cleveland was also brought down shortly after the news.

I think you get the idea of how the people of Cleveland feel about LeBron James right now. So for a guy to go to the Cleveland Indians baseball game wearing not only a LeBron jersey, but a LeBron MIAMI HEAT #6 jersey takes one set of huge balls.
He was heckled throughout the game and was eventually escorted out for security reasons.
Maybe not the smartest of moves, I think he lost a bet or something. The article is here if you want to read it.

Pojken med mediabyxorna

2010-07-28T11:40:00.004+02:00

Ack denna aldrig sinande brunn av anledningar att skriva några rader.
Media styr våra liv, det är sant. Önskvärt skulle självklart vara att vi som samhälle började skärskåda denna kult som tagit yrket som informationsspridare och besudlat det på ett sällan skådat sätt. Men i det snabba samhället vill folk hellre äta micromat och nätspela istället. Sanningen skall vara precis som den där cheeseburgaren - snabb, färsk och gärna lite saltad.
Ett exempel är Aftonbladets fredagstidning. Innan Klick hette den Aftonbladet fredag och var en tidning med viss integritet och intervjuer som åtminstone var någorlunda intressanta. Nu är den förpassad till en bilderbok för vuxna som likt en 5-åring som tittar i en bok om djur tittar på celebriteter med glass på näsan.
Sen ska jag lämna det osagt om övergången från Tom Hjelte till Alex Schulman som skribent av den infamösa inne- och ute-listan är en förbättring eller försämring. Tom åkte ju trots allt dit för våldtäkt. Ja, det stämmer, jag gillar inte Schulman. Han är för mig den snabba journalistikens general Schwartzkopf.

Tyvärr har jag inte tillräckligt med erfarenhet vad gäller möten med dessa individer för att säga att journalister var samhällets ryggrad back in the days. Men de upplevelser som jag haft på sistone säger mig dock att det narcissistiska deuskomplex som de besitter står i ringa paritet till deras position.

Jag kom för ett tag sen i kontakt med en person som yppade orden:
-Du, jag jobbar inom media så du kanske ska överväga att ändra din position i frågan?
Och där kom tjurfäktarens röda skynke. Självklart bet inte dessa ord, utan gav snarare motsatt effekt än den som personen i fråga önskat.
Sedan har jag också hört orden yppas av personer som nekats tillträde till nattklubb och i andra sammanhang:
-Du, jag är journalist och ska se till att det här hamnar i tidningen.
Självklart ska det med i tidningen. Stoppa pressarna! De där döda i flygolyckan och oljeutsläppet i Mexikanska golfen får stå åt sidan. En journalist har ju blivit smädad för böveln!

Detta för mig belägger skrået med ett löjets skimmer och förstärker bara min bild av att journalistik är ett dött yrke. Ambulansjagande advokater - grattis, ni har hoppat upp ett pinnhål.
Så jag lämnar er med dessa ord, lutar mig tillbaka och njuter av min egen förträfflighet. Ingen kan formulera en text som jag kan.
Vänta, har jag fått samma självbild som.......NOOOOOOOOO!!!!

Ps. Din kompis xxxx som är journalist är i alla fall reko. Ds.

Inte kul, men ändå kul

2010-07-28T10:28:00.002+02:00

Det är rätt kul att se hur bilden av en person inte alltid går att förankra med verkligheten.
Jag syftar självklart på Barack Obama.
Han har porträtterats som en antites till George Bush och snudd på västvärldens frälsare.
Men med den senaste tidens utveckling i Afghanistan känns den bilden mer och mer besudlad.
Sedan har vi hånet att han fick Nobels fredspris utan att egentligen ha uträttat något förutom att ha förmedlat bilden av att vara en god man. Och det är en bild som vi blivit matade av amerikansk TV. Sanningen är inte alltid vad den verkar.

Frågan är väl egentligen när helylle bilden börjar krackelera och vad han då gör. Oavsett svart eller vit, man kan inte leva på gamla meriter hur länge som helst.
Och när vi ändå talar om fredspriset, hur fan fick Al Gore, Yassir Arafat, Shimon Peres och Yitzhak Rabin det?
Eller har jag missat något i utveckligen mellan Israel och Palestina?
Om än lite politiskt inkorrekt så citerar jag Dennis Miller här:
-Nya stridigheter bröt ut på Gazaremsan igår. Tänkte bara säga det om du behövde ställa din klocka.

Deaths waiting room

2010-07-27T23:25:00.002+02:00

Forgive the dramatic title, I just have to clarify that death kept his hands away from the room I'm talking about. But the title struck me as I entered hour 2 of waiting.
But before we reach this epic room, a little background information.

I had just had a hectic 24 hours back home after visiting Gotland, an island off the coast of Sweden. I did a bit of laundry and packed my bags and left a bit of a mess for my temporary occupant of my domains.
As always I had all the time in the world...until I actually saw the time. I did make all connecting phases of the trip, but on the plane to Barcelona I felt my throat start to feel a bit iffy.
Sure enough, as I entered the apartment, the sickness was upon me. I popped a few non-prescription pills and hoped that the illness would go away, but it would turn out to be a wish as futile as a wish for a delayed train when you're running late.
The next 2,5 days I endured a fever and flu that had me sleeping with all my clothes on at one time and barely nothing on the next hour.
So after consulting my personal physician I went to the hospital.
After only 10 minutes there I was diagnosed with tonsilitis (halsfluss)
Great, just give me the pills and I'll be on my way.
Again, foolishly I hoped it would be a quick visit. Nope. 2,5 hours in a waiting room where I felt like an unwanted step child. I swear there were 4 spanish patiens to every tourist. Me and 2 girls from norway had to wait frickin' forever.
And when I get in, the doctor gives me the same diagnose, but he didn't inspire trust.
For example, he asked ME if the pills I had been taking were Ibuprofen based. Since I do check what kind of pills I take, I did know that they were and not paracetemol based. Shouldn't he know this kind of stuff???
Well, I was sent on my way with a few prescriptions, but being anti-drugs I only took out the prescribed antibiotics and nothing more.
So all in all, my vacation was left to fever, sleeping, solitaire indoors Disney channel (the only channel that wasn't dubbed) and Barca TV.

But back to the waiting room and the reason for all these lines. I can't really describe it all, but I can tell you what I felt.
I felt very exposed and bitter. The room had a very lound TV on showing something that I can only describe as a spanish "Bold and the beautiful". I was sick, in a foreign country and knew that I would most likely be spending the rest of my vacation in bed or at least indoors. And when you're sitting a small waiting room, all you can do is think, wait and sip some more of the water that you brought.
The only thing that brought a smile to my face for an instant was when I tought of a one picture strip by swedish writer Jan Stenmark.
It's a picture of a man sitting at the end of a bed with a noose in front of himself and he says to himself:
-What if the life after this is just as pointless?
Like I said, I was a little bitter....just a little.
I'm leaving out some of the other stuff that happened to try and wrap it up. I was so disappointed that I, on the last day, actually WANTED to go home from my vacation. That is definitly a first.
The sun is coming up however. I fished my antibiotics yesterday and had a couple of brews today. Sails high, wind turning and champagne cooling. Is there any other way to live?

Bigami?

2010-07-26T16:07:00.003+02:00

Surfar lite och en annons för datingsiten match.com kommer upp. Texten lyder:
Har du testat på nätdejting än? På Match.com träffar 55 personer sin stora kärlek - varje dag. Varför inte prova du med?

Det är väl då tämligen rimligt att alla dessa 55 har träffat varandra på siten, inte sant? I min värld betyder orden "träffa sin stora kärlek" att man träffa EN person. Hur kan det då vara ett udda antal människor som "träffar sin stora kärlek"?
Kanske dags att ringa annonsbyrån?

(for the rest of you who don't read swedish)

A dating site claims that 55 people meet their true love on their site every day. It is then fair to assume that they all meet on that site, but how can it be an odd number of people meeting? Who's the odd one out, or is it a site based in Utah? You tell me.

Att le i mjugg

2010-07-01T06:53:00.002+02:00

Det är så lätt att leva när det som du vill ha och gillar smilar dig i ansiktet.
Och redan där har jag fått din tanke på vad som kan ha fått mig att ha det skeva leende på mina läppar.
Men när du lever livet till dess fullaste så är det också lika lätt att le detta mjugg som jag just nu gör.
Ibland krävs det en händelse. Ibland krävs det blott ett par visdomsord. Och ibland krävs det bara en pool och en soluppgång.

Det som bringar mig glädjge och sinnesfrid just nu är att jag har vetskapen om att jag kommer sova gott ikväll och att jag vet vad jag ska göra imorgon.
I min värld räcker dessa saker väldigt långt.
Sov gott....jag vet att jag kommer göra det.

Det gåtfulla folket

2010-06-21T04:18:00.000+02:00

Så vackert

Bastard coated bastards.

2010-06-18T00:50:00.000+02:00

Dr. Cox laying down the truth.....according to Cox that is.

Lily Allen-Chinese with Lyrics

2010-06-17T01:12:00.000+02:00

Lily Allen catching my eye more and more. Morning music.

Whitest Kids - Hitler Rap

2010-06-14T10:08:00.000+02:00

Simply lol.....

Joe Louis was 137 yrs old

2010-06-12T16:50:00.000+02:00

Broken rays

2010-06-12T04:08:00.003+02:00

Yet again the branches of the oak outside my window find a way to shred another sunfilled morning into dusk.
To make a wish for an uniterupted morning is a fool's errand similar to a wish for a cloudy morning in Phoenix.

But still, the idea of trying should never evade your mind. Because it is within that idea that the other ideas spawn as well....the good ones.
You may not like it. You may not know it - but that is life's core.
(Unknown)

Makita Cordless Drill

2010-06-09T10:12:00.000+02:00

This has been my alarm clock the last couple of days. Oh joy!
The sweet sound of a power drill in the morning....

The Verve - Weeping Willow

2010-06-05T04:08:00.000+02:00

I thoroughly enjoy taking a nighly bike through the city after work. There is a sense of calm even though the party animals are still out, but the wind is still and the waters around town rest before being treaded on the next day.
You can also sense all the emotions of a night on the town. You see happiness, joy and friendship as well as dispair and sadness.
Why I chose this song has nothing to day with anything besides the fact that it popped into my head as I was going to unlock my bike.
The verve's brilliant album "Urban hymns" is just awesome and the song isn't one of their so called hit singles.
I hope you enjoy it.

Bruce Springsteen & The E Street Band - American Skin (41 Shots) Live in...

2010-05-31T23:17:00.000+02:00

Although you can guess what the song is about, a friend of mine told me and it's just disheartening.
Awesome song!

Yawp

2010-05-30T23:30:00.000+02:00

I really like this film and I just recently saw it after having it collect dust a few years.
I'm not going to ramble on, I'll just let this scene speak for itself. Brilliant!

Family Guy - Bird is the Word!

2010-05-29T04:44:00.000+02:00

Brian DON'T!!!!

Saul Williams Amethyst Rock

2010-05-28T00:14:00.000+02:00

From the film Slam mentioned below. Simply awesome!

What are you fighting for - Gemini (Def Poetry)

2010-05-28T00:10:00.000+02:00

I've been a fan of Slam poetry since I saw the movie Slam. Check some of the other Def Poetry performances by known names like Lauryn Hill, Mos Def and Kanye West.
I love Saul Williams, but he's very fast.

Al Bundy - PSYCHO DAD

2010-05-23T23:27:00.000+02:00

One word - classic!

for enzo/ b.o du grand bleu

2010-05-22T12:30:00.000+02:00

This movie is real favourite and I really like this version of this song because it reminds me of a friend who really likes it as well.

Best Dunk Ever Done In High School Game? 6'2 Elijah Johnson With The 360...

2010-05-16T15:13:00.000+02:00

Speachless!

Joe Louis was 137 yrs old

2010-05-14T03:24:00.001+02:00

Another laugh after 1, 7, 22 and 43 times watched. Frank Sinatra knows Joe Louis!!!!

Jeffrey Wright - I'm A Man [HQ]

2010-05-13T20:17:00.000+02:00

I wanna learn to play the harmonica so I can play it in songs like these.

Japanese Gameshow: Slapped in Balls

2010-05-11T18:32:00.000+02:00

If you didn't get the previously written text, here goes the short version in english.
I'm skipping over from writing to doing videoclips and maybe some poems.
First off was a song with connecting memories.
This one is a little bit more straight forward - IT'S FUNNY!
I can watch this 10, 20, 30 times and it still funny. For example - the face on the guy in purple when he knows he's going to get whacked - priceless!

Dags att sadla om

2010-05-11T00:06:00.005+02:00

Efter en tid i ide slog det mig - det är dags att sadla om.
Om inte orden kommer till dig får du tänka ett steg längre. Dvs låta ett klipp eller kanske en dikt säga det åt dig.
Så en tid framöver kommer jag hänge mig åt att lägga upp olika klipp och citat/stycken istället för den vanliga svadan.
Den här låten kräver dock en viss bakgrundsinfo. Det började hos min vän Tomas en sen höstkväll.
Det var upplagt för tjo och tjim, men på något vis följde ett manfall som sällan skådats.
Lo and behold, kvar stod jag likt en envisa fura som vägrar vika sig i vinden. Med fanan högt och okväst glädje stämmer jag träff med ett mer liksinnat sällskap.
Taxi beställs och turen går längst Norr Mälarstrand i vad som lika gärna skulle kunna vara början till en gangsterfilm som utspelar sig i Chicago på 30-talet. Enda skillnaden var att mitt fordon var en Volvo V70 och inte en T-Ford.
Dimman låg tät, det var som det heter, lite kymigt ute och höstmörkret hade sedan länge fördrivit allt vad solljus heter.
Då de kommersiella radiostationerna som vanligt erbjöd sin svada av intetsägande musik bad jag min chaufför att slå på det som föll honom i smaken.

Efter viss tvekan slog han på skivan i CD-spelaren och ur högtalaren kom toner som tilltalade mig efter endast några få ackord.
Jag ska inte säga att jag drömmer mig tillbaka till den kvällen när jag hör den, men låten är starkt förankrad till minnet av den turen.
Det som gjorde det extra speciellt var att föraren vid slutet av turen gav mig skivan.
Så slut ögonen, sätt dig bredvid mig i baksätet och bara njut.

Dave Brubeck - Take five

BMI=Bullshit Media Idea

2010-04-15T17:47:00.003+02:00

Just had to drop a few words about BMI. It's the pinacle of what's wrong with society today - the quick fix. If it can be done over a coffee break, I'll do it. However inaccurate it may be.
BMI is about as useful as an icepick in the Sahara desert.

Ok, if you somehow missed this, BMI stands for Body Mass Index and is a calculation made from your weight and height.
It doesn't take into account your ratio between muscles and fat which makes it totally useless.

Ok, maybe not the the most interesting blog, but I'm just so tired of:
A) Quick fixes. It's called quick and wrong for a reason.
B) How BMI has been accepted as a measuring stick and I just had to vent.

Få men starka ord

2010-04-07T00:43:00.003+02:00

Det började en regnig augustidag i en inte allt för främmande värld, men ack så länge sen.
En färsk grundkurs coach stegade in i en gymnastiksal med en idealistisk dröm och en pärm med olika övningar som var lika tunn som boken "Birgitta Dahl - the funny years".
Men pärmen växte och det gjorde även självförtroendet och förtroendet för en brokig skara mellanstadiekillar.
-3 år grabbar. På 3 år ska vi gå upp 2 divisioner till eliten.

Många långa och tuffa träningar senare lite i skymundan bakom det etablerade elitlaget jobbade vi oss upp och nådde vårat mål.
Det var det första laget jag coachade själv och det är det jag minns bäst även om jag vunnit SM och NM med andra lag.
En viss del beror på att vi var det klassiska underdog laget, men mer beror det på sammanhållningen och då framför allt utanför planen.
Vi växte upp tillsammans. Jag som coach och ledare. De som unga män med vad jag hoppas var en bra förebild.
Eftersom denna era gick parallellt med den då törsten efter ljuv skummande dryck upptäcktes hade jag det som en grundpelare - aldrig vara i kvarteren med dryck i hand eller i strupe där jag kunde springa på dem. Det är inget föredöme för en ung atlet.

Nu många år senare är mina "smågrabbar" vuxna män med karriärer och familjer, men det är ändå med stor respekt som vi hälsar när vi ses. Oavsett hur länge det var sen sist.
Igår fick jag ett samtal från min mor som i kvarteren där vi huserade sprang på en av dessa pojkar som var med i laget.
De började prata om svunna tider och hur det var.
Det han sade förvånade till och med mig.
-Hälsa din son att det han gjorde för oss när vi var små är något vi aldrig kommer att glömma.

Det är starka ord och de avspeglar och bekräftar att något gick rätt vilket gör mig oerhört stolt.
Eftersom han några år följde i mina fotspår liksom flera i laget hoppas jag innerligt att någon av hans gamla spelare också framför några sådana ord. Det visar att alla de timmarna du spenderade på planen och utanför den absolut inte var förgäves.

Jag har nu lagt visselpipan på hyllan sen några år tillbaka och ibland kliar det i läpparna att åter ta upp den. Just nu har jag dock varken motivationen eller viljan att lägga ner den tid som det ändå krävs.

/Coach

Shutter island

2010-03-30T07:45:00.002+02:00

I saw this film yesterday and I'm just curious what you thought of it.
Please post comment, spoilers are ok since my comments aren't shown right away.
If you haven't seen it, look at comments at your own risk.

Bra artikel/Good article

2010-03-18T17:49:00.003+01:00

Mycket bra artikel i dagens City av Jan Löwdin. I korthet handlar den om hur inneslutningen vid dator eller bara ifrån omvärlden skadar unga män som sedan tar ut sin ilska i dåd som de i Columbine och Jokela.
Ett citat som fastnade var ett stycke skrivet av Hjalmar Söderberg:
Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.

Stora ord.

Eng:
A very good article in the local Stockholm newspaper City. In short it's about how shutting yourself in by a computer or just away form the world hurts young men who then take out their anger doing things like in Columbine and Jokela (finnish town)
It included a quote from swedish writer Hjalmar Söderberg:
You want to be loved,
in lack thereof admired,
in lack thereof feared,
in lack there of hated and despised.

Obeslutsamhet

2010-03-14T22:01:00.002+01:00

Det ligger där och lurar. Beslutet med stort B. Vissa saker, som att välja lunch, eller att välja en sorts dryck är rätt basala och den enda konsekvensen du egentligen kan vänta dig står i förhållande till om du väljer husmanskost eller indiskt.
Men beslut som har konsekvenser, ja se där blir det knivigare. Det är ju trots att allt så att du måste följa upp det du gör och med näven i vädret säga: Japp, det var jag som gjorde det.

Just nu har jag ett sådant beslut som ligger och lurar i vassen och som fortfarande ligger i för/emot-skålen.
Det är dock med ett visst ogillande som jag har det där och det är generellt inte något jag gör. Men men, stora beslut behöver stor research.
Jag återkommer när det börjar närma sig och vi får se vad resultatet blir.

Just do it....sometimes.

Does anybody remember laughter?

2010-03-14T05:52:00.004+01:00

No, I'm not trying to be a wiseass, it's just a Led Zeppelin reference from their eminent song "Stairway to heaven" (where do you buy a stairway to heaven by the way)
But if you youtube the song and listen to it, you will realize that it is one of the finest musical pieces ever made.
Jimmy Page lets go on that guitar for a good 2-3 minutes and it's just awesome. And Robert Plant....don't get me started.
I know it's been said, accoladed and lifted to the sky to be mentioned as one of the greatest songs of all time.
But that's not why I like it.
I like it because of all the aforementioned words but also because of what the words in the song say.

And what I want to get back to is the words "does anyboyd remember laughter?"
Because those words ring true in our so called day and age. It's become more proper and "correct" to not show even a remote symbolism of happiness anymore.
The cold, unaffected stoneface is what you're supposed to be.
This in some way makes me very unhappy. Why is a frown more revered than a smile?
I can recall at least 3-4 times this evening that I smiled for what would seem as "no reason".
Did I do something wrong?
Please tell me that I just caught a bad batch of people who didn't enjoy life and the joy of just being there.

Right now I was caught reminiscing a few moments from last night and I smiled.
I know I'm being a high horse rider here, but don't let the world of unhappy people put your mind in a dark place.
Just enjoy another day, all right?

If this text has no relevance to where you live at the moment, please let me know where you live, because I really would like to live in a place where people wake up and smile and don't frown upon every little thing that goes wrong.
And to end it off, I'll leave you with what is my epithet - a movie quote:
-Life's too short to be pissed off all the time.

G'nite y'all

Wow

2010-03-06T05:22:00.002+01:00

Man, I am one pissed of kid.
I just read my previous 5-6 post and it's all about shit going on.

I guess it's sometimes normal that you express your feelings, but this is too negative, even for me.
The thing that brought this on is probobly the "non-writing" I'd say.
Because when you don't write, the mind only remembers the bad stuff. But in all fairness, there have been some downs recently, so I'm not going to deny that I've been the recipient of bad news.
However it's not what kind of bad news you receive, it's what you make of it.
Sure, the shit might hit the proverbial fan, but hey, deal with it.

One time is no time. Or, en gång, ingen gång, as we say in swedish.
And in all fairness, my life has been pretty good as of late.
So what I write is not a reflection of my life, it's just a window of what I have experienced as of late.
It's just a reflection of me seeing the dark side more vividly than I'm used to.
For example, I just talked to a friend about an upcoming trip which is making me forget all the worlds troubles.
But I also read a blog that a friend wrote which made me jealous of her happiness but also happy at the same time.

The vividness in which she described her happiness made me shut my eyes and see what she had lived, even if for just a breif moment.
I hope I'm not chasing a dragon when I embark on my journey, but I think I will take things in stride.
Thank you J for showing me the way.
Now, I'm off to bigger and better things.....in 4 hours to be precise.

Adios....

The ups and downs

2010-03-06T05:04:00.003+01:00

it's the rollercoaster that sets us apart.
The way you fly high on a bump and the way you plummet to another world that isn't even your own.
I experienced this just a few weeks ago.
I was flying high on a "bump" in life and everything was gravy. You couldn't touch me with a flyswatter or a wreckingball.
But with just a few words I was brought back down to earth in a hurry.
I've always been a keeper of my friends. If I can, I will do the above and beyond to keep my friends safe and help them in which ever way I can.
This time however, I was left without a pot to piss in, or a window to throw it out of.....and it left me very much not at ease. I emmediatley started thinking of "Alabama".

The feeling of not being able to affect a situation got to me and the seriousness in which my friend told me what he was up against made it even worse.
Helplessness is a situation you don't want to be in, even if it's on the helping end.
Now, all I can do is accept, be positive and pray. And since I'm not religious, that pretty much narrows it down to two.
However, that is also my peace of mind....that I can't adjust it or make a differnce - just accept it. So I guess the words:
-The world is a fine place, and worth fighting for.
-I believe the second part.
They seem ever so true at the moment.

This makes me relish the fact that I live where I do and am not in the direct line of a bullet.
Geez, my biggest obstacle is a delayed train or a shop that closed early.
Man, what a secluded world we live in.

Vaya con dios amigo. See you soon.

Fiasko!

2010-03-01T11:41:00.002+01:00

Fan vad less jag är på Aftonbladet.
Först sågar de det svenska landslaget som förlorar mot Slovakien och benämner det hela som ett fiasko.
Sen svarar Helena Jonsson att hon inte vet om hon kommer vara med i OS om 4 år och då tolkar AB det som att hon är knäckt.

I vilken värld lever dessa journalister? Att Sverige vann guld för 4 år sen var en stor bedrift, men att förvänta sig detsamma igen är lite väl magstarkt. Och Slovakien är knappast något Vitryssland. Jag skulle ta deras förstafemma över alla svenska vilken dag i veckan som helst.
Och att fokusera på tävlingen man deltager i för tillfället ter sig väl ganska naturligt. Inte en som är om 4 år.

Hatobjekt #1 och #2 är Lasse Anrell och Mats Wennerholm. Har i och för sig alltid haft Anrell som etta på den listan sen han under en hel säsong klankat ner på Djurgården hockey för att sen berätta hur värdiga vinnare de är och hur han är bundis med alla.

Skitjournalistik helt enkelt!

Make up your mind

2010-02-12T21:27:00.006+01:00

2 swedish soldiers were killed in Afghanistan this week. It's a great tragedy and my thoughts go out to their families.
But guess what, people die. The thing is that it always hits closer to home when it's two of your countrymen that die.
I can not stress enough that the words to come are NOT words to diminish their death, but words to make their demise was not in vain.

There are people who like to voice their opinion and they do it in a national forum like the swedish newspapers Dagens nyheter and Aftonbladet for example and hence their words weigh much heavier than mine.
My issue with that fact is that these are the same people who were outraged over the war in Darfur, the coup d'etat in Burma and the great injustices in Afghanistan.
They asked for, no demanded that the world including Sweden would do something about it.
And in Sweden as in the rest of the world, there were young men and women who believed in making the world a better place.
I think that is an underlying feeling in all of us, to make a difference. Some just do a bit more.

The problem that now presents itself is that the same people who wanted the countries around the world to act are now the same people who get cold feet when they see the result of their request. And I would bet my bottom dollar that if they were handed a gun and a mission, they wouldn't do anything. It's the classic "someone should do something, as long as it's not me".
But hey, guess what? People die in wars. Swedes, Americans, Afghans, Brazilians.....all do. These servicemen however, have chose their profession with that in mind and it would be a greater loss if we just packed it up now.

Again, the loss of their lives is a great tragedy, but I do believe that they believed in what they were doing, which was try to make the world a better place.
But I guess that's the way of the world. There are doers and there are talkers.
Unfortunately I'm a talker as well. But at least I stand firm. Like Hemingway wrote:
-The world is a fine place, and worth fighting for.
I believe the second part.